Mår inget vidare idag. Näsan är igentäppt, rösten lika hes som hos en finnig fjortiskille i målbrottet och jag står dessutom under konstanta hot från min mage om att den i vilken sekund som helst kommer kasta upp de två ostmackorna jag åt frukost.
Är nu dessutom inne på mina sista 48 värmländska timmar. Innan dessa är slut ska jag ha hunnit med en tripp till Vålberg, att underhålla släkt som ringer på ytterdörren om mindre än 4 timmar, plöja kurslitteratur samt även träffa lite fina människor som jag förmodligen inte kommer att se igen på väldigt, väldigt länge.
Dock skulle jag i denna stund helst bara vilja krypa tillbaka till sängen, dra täcket över huvudet och bli väckt först när min fysiska hälsa är återställd och det inte längre råder istidsklimat utanför fönstret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar