Har haft den här låten i huvudet i snart tre dagar nu. Kanske lämnar den mig äntligen ifred om jag väljer ut den som dagens låt?
Det är åtminstone värt ett försök:
Dagens låt: Staygold & Robyn, Spank Rock & Damien Adore - Backseat
lördag, januari 30, 2010
Daft punk is playing at my house
Drack alkoholhaltiga drycker med mina nya kursare igår. Vi började vid 3-tiden på ett knökfullt Helsingkrona, och efter att ha besökt såväl Hallands som en mellan-/efterfest på Parantesen, valde jag själv att hoppa av öltåget runt 11-snåret. De kurskamrater som inte hade däckat någonstans på vägen, de fortsatte mot diverse okända destinationer i fredagsnatten - i jakt på mer alkohol.
Fredagskvällen i korthet: X antal ölkannor med Heineken. Täbbs. Röda badbyxor. Vattenrugby. Fryst cheesecake. Blåfärgat hår. Fylleceller i Stockholm. Coldplay. Rasistiska undertoner i samtal. Skumgummimadrass. Försvunnen mössa. Dialekt-schizofreni. Stora mängder obekväm information om människor man nu ska spendera ett halvår ihop med i skolbänken.
Dagen-efter-reflektion: Jag tror jag gillar min nya klass. Kan bli bra det här. Mycket bra faktiskt…
Fredagskvällen i korthet: X antal ölkannor med Heineken. Täbbs. Röda badbyxor. Vattenrugby. Fryst cheesecake. Blåfärgat hår. Fylleceller i Stockholm. Coldplay. Rasistiska undertoner i samtal. Skumgummimadrass. Försvunnen mössa. Dialekt-schizofreni. Stora mängder obekväm information om människor man nu ska spendera ett halvår ihop med i skolbänken.
Dagen-efter-reflektion: Jag tror jag gillar min nya klass. Kan bli bra det här. Mycket bra faktiskt…
söndag, januari 24, 2010
Dilemma
Alright hörrni, det är söndag! Dags för ett härligt litet, ångestfyllt vad-fan-ska-jag-göra-med-mitt-liv-inlägg.
Igårkväll var jag hemma hos D. Vi lagade vegetarisk lasagne. Eller rättare sagt; HAN lagade lasagne. Jag själv fick göra något som var mer kompatibelt med mina s.k. cooking-skills , närmare betstämt hacka tomater och gurka. Efter maten så lade vi oss, obehagligt mätta i soffan för att se på Disneyfilmen Up. Ni vet, den där hyllade rullen om en gammal surkart som bestämmer sig för att blåsa upp tusentals heliumballonger och flyga iväg på äventyr med sitt hus för att förverkliga sin döda hustrus barndomsdröm, men av misstag får med sig en knubbig, överhjälpsam liten scoutgosse som fripassagerare. Väldigt charmig story. Originell och gullig, fast utan att den blir sådär kväljande sockersöt. Ger den fyra starka klappor av fem möjliga.
När jag senare på kvällen stod i D’s badrum och borstade tänderna för att få bort de sista resterna ostbågar, då ringde plötsligt mobilen. Samtalet kom från Göteborg, från mina två finaste, värmländska jäntor. De befann sig på någon hemmafest och ville bara ringa för att fråga hur det var och berätta att de tänkte på mig. Vi pratar en stund, och så fort vi lägger på så sticker det omedelbart till i hjärtat. Saknar dem något enormt. Känns så oerhört fel att dom är där och att jag är… här. Att vi lever separata liv. Att de minnen vi som vi just nu skapar på olika håll, egentligen är sådana som vi är menade att skapa tillsammans.
Tankarna på en eventuell flytt åt nordväst börjar flyga runt i huvudet igen. Förvirringen. Villrådigheten. Känslan av hur oerhört rätt Göteborg känns, men även vetskapen om hur oerhört svårt det skulle vara att behöva lämna Lund och det liv jag har här bakom mig. Har bara ett par månader på mig nu. Datumet för när livets väg kommer att dela sig i två närmar sig, men fortfarande så har jag ingen aning om huruvida jag vill styra min ratt åt vänster eller åt höger.
Släcker i badrummet och går in i köket. D står och diskar, ryggen vänd mot mig. Jag går fram och slår armarna runt hans midja, varpå han vänder sig om, ler och håller mig tätt intill sig medan jag under tystnad begraver ansiktet i hans hals. Hur är det möjligt att ha sitt hjärta på ett ställe, men samtidigt känna att man kanske hör hemma någon annanstans?
Igårkväll var jag hemma hos D. Vi lagade vegetarisk lasagne. Eller rättare sagt; HAN lagade lasagne. Jag själv fick göra något som var mer kompatibelt med mina s.k. cooking-skills , närmare betstämt hacka tomater och gurka. Efter maten så lade vi oss, obehagligt mätta i soffan för att se på Disneyfilmen Up. Ni vet, den där hyllade rullen om en gammal surkart som bestämmer sig för att blåsa upp tusentals heliumballonger och flyga iväg på äventyr med sitt hus för att förverkliga sin döda hustrus barndomsdröm, men av misstag får med sig en knubbig, överhjälpsam liten scoutgosse som fripassagerare. Väldigt charmig story. Originell och gullig, fast utan att den blir sådär kväljande sockersöt. Ger den fyra starka klappor av fem möjliga.
När jag senare på kvällen stod i D’s badrum och borstade tänderna för att få bort de sista resterna ostbågar, då ringde plötsligt mobilen. Samtalet kom från Göteborg, från mina två finaste, värmländska jäntor. De befann sig på någon hemmafest och ville bara ringa för att fråga hur det var och berätta att de tänkte på mig. Vi pratar en stund, och så fort vi lägger på så sticker det omedelbart till i hjärtat. Saknar dem något enormt. Känns så oerhört fel att dom är där och att jag är… här. Att vi lever separata liv. Att de minnen vi som vi just nu skapar på olika håll, egentligen är sådana som vi är menade att skapa tillsammans.
Tankarna på en eventuell flytt åt nordväst börjar flyga runt i huvudet igen. Förvirringen. Villrådigheten. Känslan av hur oerhört rätt Göteborg känns, men även vetskapen om hur oerhört svårt det skulle vara att behöva lämna Lund och det liv jag har här bakom mig. Har bara ett par månader på mig nu. Datumet för när livets väg kommer att dela sig i två närmar sig, men fortfarande så har jag ingen aning om huruvida jag vill styra min ratt åt vänster eller åt höger.
Släcker i badrummet och går in i köket. D står och diskar, ryggen vänd mot mig. Jag går fram och slår armarna runt hans midja, varpå han vänder sig om, ler och håller mig tätt intill sig medan jag under tystnad begraver ansiktet i hans hals. Hur är det möjligt att ha sitt hjärta på ett ställe, men samtidigt känna att man kanske hör hemma någon annanstans?
torsdag, januari 21, 2010
onsdag, januari 20, 2010
Insomnia
Note to self:
Sov för i h--vete ALDRIG 16 timmar i sträck. Det slutar bara med att du inte kan sova nästkommande natt, och istället sitter och kollar på sånna här youtube-klipp klockan 02.13.
Sov för i h--vete ALDRIG 16 timmar i sträck. Det slutar bara med att du inte kan sova nästkommande natt, och istället sitter och kollar på sånna här youtube-klipp klockan 02.13.
tisdag, januari 19, 2010
Godmorgon!
Igår var jag på introduktionsmöte för min nya engelskakurs. Och även om det definitivt låg en första-skoldagen-och-jag-känner-inte-en-kotte-stämning över hela hörsalen, tyckte jag att mina blivande klasskamrater verkade vara ett rätt härligt gäng.
Vad får mig då att dra den slutsatsen? Jo, det faktum att killen som satt bredvid mig bar kostym! Om inte det skriker jag-är-en-helfestlig-snubbe-som-häver-öl-stående-uppochner-på-två-händer, ja då vet jag inte vad.
Hur som helst, på lunchen vandrade jag bort till Geocentrum för att lämna in min hemtenta. Var sjukt onöjd med den, tyckte det var svårt att få till bra svar på de flummiga frågorna och samtidigt hålla sig inom den minimala 700 ord-gränsen. Kommer inte bli särskilt förvånad om jag blir tvungen att göra om den eller komplettera. Men what the hell, den dagen – den sorgen!
Kom hem vid 4-tiden på eftermiddagen. Åt några mackor, samlade vuxenpoäng genom att beställa ett ICA-kort och la mig sedan i soffan framför reprisen av Gomorron Sverige. Däckade dock snabbt av någon slags post-hemtenta-utmattning. Vaknade upp i min säng för 2 timmar sedan.
Har alltså slagit nytt personligt rekord genom att ha sovit/legat i koma i totalt 16 timmar.
Visste väll att jag hade en medfödd naturbegåvning inom nånting!
Vad får mig då att dra den slutsatsen? Jo, det faktum att killen som satt bredvid mig bar kostym! Om inte det skriker jag-är-en-helfestlig-snubbe-som-häver-öl-stående-uppochner-på-två-händer, ja då vet jag inte vad.
Hur som helst, på lunchen vandrade jag bort till Geocentrum för att lämna in min hemtenta. Var sjukt onöjd med den, tyckte det var svårt att få till bra svar på de flummiga frågorna och samtidigt hålla sig inom den minimala 700 ord-gränsen. Kommer inte bli särskilt förvånad om jag blir tvungen att göra om den eller komplettera. Men what the hell, den dagen – den sorgen!
Kom hem vid 4-tiden på eftermiddagen. Åt några mackor, samlade vuxenpoäng genom att beställa ett ICA-kort och la mig sedan i soffan framför reprisen av Gomorron Sverige. Däckade dock snabbt av någon slags post-hemtenta-utmattning. Vaknade upp i min säng för 2 timmar sedan.
Har alltså slagit nytt personligt rekord genom att ha sovit/legat i koma i totalt 16 timmar.
Visste väll att jag hade en medfödd naturbegåvning inom nånting!
lördag, januari 16, 2010
fredag, januari 15, 2010
Who invited the homeless chick?
Jag älskar det faktum att Värmlands Nation valt att placera sin tvättstuga mitt i huset källarklubb.
Jag älskar det extra mycket på dagar som denna, när jag glömmer bort min tvättid och därför måste hugga tag i tvättkassen och springa ner för trapporna (iklädd min essentiella hemtenta-outfit: osminskat fejs, urtvättade, 10 år gamla mjukiskläder samt otvättat hår i slarvig tofs) och sedan klampa rakt in på en examinationsfest, där kvällens dresscode uppenbarligen är försök-att-se-ut-som-den-töntigaste-Disneyprins/prinsessa-du-kan-komma-på.
Funderade ett tag på om jag, efter att jag satt igång de fullproppade tvättmaskinerna, skulle gå och beställa ett glas vitt och mingla runt lite – bara för att få se reaktionerna.
Efter en stunds eftertanke bestämde jag mig dock för att inte fullfölja den planen. Vill ju inte missa På Spåret liksom.
Jag älskar det extra mycket på dagar som denna, när jag glömmer bort min tvättid och därför måste hugga tag i tvättkassen och springa ner för trapporna (iklädd min essentiella hemtenta-outfit: osminskat fejs, urtvättade, 10 år gamla mjukiskläder samt otvättat hår i slarvig tofs) och sedan klampa rakt in på en examinationsfest, där kvällens dresscode uppenbarligen är försök-att-se-ut-som-den-töntigaste-Disneyprins/prinsessa-du-kan-komma-på.
Funderade ett tag på om jag, efter att jag satt igång de fullproppade tvättmaskinerna, skulle gå och beställa ett glas vitt och mingla runt lite – bara för att få se reaktionerna.
Efter en stunds eftertanke bestämde jag mig dock för att inte fullfölja den planen. Vill ju inte missa På Spåret liksom.
onsdag, januari 13, 2010
Ge mig!
Saker jag desperat vill ha just nu:
• En bostad med fungerande uppvärmning
• En bokad och betalad månadsresa till Thailand… eller till vilket ställe som helst egentligen där fenomenet ”snöslask” aldrig har existerat
• En gigantisk påse jordnötsringar
• En liten jävla gnutta självdisciplin, så att jag kunde sluta göra oviktiga struntsaker och istället läsa de där förbaskade sidorna jag måste kunna inför tentan!
• En bostad med fungerande uppvärmning
• En bokad och betalad månadsresa till Thailand… eller till vilket ställe som helst egentligen där fenomenet ”snöslask” aldrig har existerat
• En gigantisk påse jordnötsringar
• En liten jävla gnutta självdisciplin, så att jag kunde sluta göra oviktiga struntsaker och istället läsa de där förbaskade sidorna jag måste kunna inför tentan!
tisdag, januari 12, 2010
Fan att livet ska va' så svårt jämt!
Dagens oerhört jobbiga i-landsproblem:
Att vara hopplöst kluven kring huruvida man vill att det nya 2000-kronors skrivbordet man ska beställa ska vara bokmönstrat eller valnötsmönstrat.
För tänk om jag väljer fel? Tänk om det skär sig med resten av inredningen? Tänk om alla som kommer på besök kommer himla med ögonen och tänka "Åh gud, bokmönstrat är ju ba såååååå IKEA-katalogen 2008"?
I couldn't stand it!
Att vara hopplöst kluven kring huruvida man vill att det nya 2000-kronors skrivbordet man ska beställa ska vara bokmönstrat eller valnötsmönstrat.
För tänk om jag väljer fel? Tänk om det skär sig med resten av inredningen? Tänk om alla som kommer på besök kommer himla med ögonen och tänka "Åh gud, bokmönstrat är ju ba såååååå IKEA-katalogen 2008"?
I couldn't stand it!
måndag, januari 11, 2010
Joo ar dö lööv åff maj lajf!
Första skoldagen efter lovet idag. Den inleddes med ett debattseminarium om rural och urban utveckling kl. 10.15. Att säga att jag var ”väl förberedd” vore en extrem överdrift, men jag vandrade ändå dit med min vanliga inställning till sådana här prövningar: I’ll fake it till I make it. Tror dock att det gick rätt bra. Åtminstone så intalar jag mig själv att det jag svamlade ur mig måste ha låtit lika logiskt, intellektuellt och briljant i professorernas öron som det 5 sekunder innan hade gjort i mitt eget huvud.
Tog därefter en långlunch med H. Vi käkade thaibuffé, och hon informerade mig om att grundkursen i engelska som jag ska börja läsa nästa vecka, enligt två av hennes bekanta även går under namnet ”förlovningskursen”. Och hur visste de då detta? Jo, de två studenterna hade givetvis själva, genom denna Finlandsfärja i universitetsmiljö, funnit den sanna kärleken - i varandra.
Engelska språket = kärlekens språk?
Tog därefter en långlunch med H. Vi käkade thaibuffé, och hon informerade mig om att grundkursen i engelska som jag ska börja läsa nästa vecka, enligt två av hennes bekanta även går under namnet ”förlovningskursen”. Och hur visste de då detta? Jo, de två studenterna hade givetvis själva, genom denna Finlandsfärja i universitetsmiljö, funnit den sanna kärleken - i varandra.
Engelska språket = kärlekens språk?
söndag, januari 10, 2010
To love thy neighbour
Saker jag saknat med Lund:
- Äldre skånska damer som pratar högt för sig själva i ICA-kön
- Att temperaturen tenderar att hålla sig ÖVER jag-kan-inte-känna-mina-tår-strecket
- Det faktum att D alltid finns endast en kvarts tågresa bort
- Möjligheten att kunna äta falafelrulle med vitlökssås när helst jag vill på dygnet
Saker jag inte saknat lika mycket med Lund:
- Att bli väckt kl. 3.23 på morgonen av någon kär nationsgranne, som tidigare under kvällen bestämt sig för att ropa ut orden "Efterfest hos mig!". Speciellt när sällskapet bestämmer sig för att börja bröla gamla barndomsklassiker för fulla halsar, medan jag själv begraver huvudet i kudden och försöker räkna ut vad maxstaffet för extremt brutalt yxmord på flertalet människor kan vara.
- Äldre skånska damer som pratar högt för sig själva i ICA-kön
- Att temperaturen tenderar att hålla sig ÖVER jag-kan-inte-känna-mina-tår-strecket
- Det faktum att D alltid finns endast en kvarts tågresa bort
- Möjligheten att kunna äta falafelrulle med vitlökssås när helst jag vill på dygnet
Saker jag inte saknat lika mycket med Lund:
- Att bli väckt kl. 3.23 på morgonen av någon kär nationsgranne, som tidigare under kvällen bestämt sig för att ropa ut orden "Efterfest hos mig!". Speciellt när sällskapet bestämmer sig för att börja bröla gamla barndomsklassiker för fulla halsar, medan jag själv begraver huvudet i kudden och försöker räkna ut vad maxstaffet för extremt brutalt yxmord på flertalet människor kan vara.
lördag, januari 09, 2010
Adieu
So long, Karlstad! Nu drar jag till sydligare bredgrader!
Till Skåne det vill säga.
Ni som har hjärtat på rätta stället, ni kan väl be en bön för att mitt tåg inte ska frysa fast på någon läskig, ödslig plats där ute i vildmarken. Typ Åmål.
Till Skåne det vill säga.
Ni som har hjärtat på rätta stället, ni kan väl be en bön för att mitt tåg inte ska frysa fast på någon läskig, ödslig plats där ute i vildmarken. Typ Åmål.
fredag, januari 08, 2010
Third degree
Spenderade kvalitetstid med pappa idag. Vi fikade, bytte julklappar (han fick en bok om Andra världskriget, jag fick det som studenter vill ha mest av allt: alkohol!..... Närrå, skoja bara. Fick pengar)
Berättade även för honom om D. Och efter att han ställt de mer grundläggande frågorna från shit-min-dotter-har-ny-pojkvän-formuläret blev han lite mer originell.
Far: När är han född?
Jag: I början av juni...
Far: Jahaja....*sörplar kaffe*... Hrrm.
Jag: Vad?
Far: Då är han ju alltså... tvilling.
Jag: Eh, jaha? Det är mycket möjligt.
Far: Du vet väll vad de säger om tvillingar?
Jag: Nä?
Far: Att de har dubbla personligheter!
Jag: ..........
Far: Jo, det är sant!
Jag: .......... *skriver mental kom-ihåg-lapp om att kolla upp det lokala skådisutbudet på män i 50-årsåldern utifall att ett meet-the-parents-möte skulle bli aktuellt*
Berättade även för honom om D. Och efter att han ställt de mer grundläggande frågorna från shit-min-dotter-har-ny-pojkvän-formuläret blev han lite mer originell.
Far: När är han född?
Jag: I början av juni...
Far: Jahaja....*sörplar kaffe*... Hrrm.
Jag: Vad?
Far: Då är han ju alltså... tvilling.
Jag: Eh, jaha? Det är mycket möjligt.
Far: Du vet väll vad de säger om tvillingar?
Jag: Nä?
Far: Att de har dubbla personligheter!
Jag: ..........
Far: Jo, det är sant!
Jag: .......... *skriver mental kom-ihåg-lapp om att kolla upp det lokala skådisutbudet på män i 50-årsåldern utifall att ett meet-the-parents-möte skulle bli aktuellt*
”Fan, svininfluensan funkade inte! Jaha. Då får jag väll FRYSA ihjäl dom istället….”
Efter att ha tillbringat totalt 2 ½ timme utomhus idag drar jag följande slutsats:
Om det nu verkligen existerar en ”gud”, då jobbar denne för tillfället mycket ihärdigt på att ha ihjäl all mänsklig befolkning på norra halvklotet.
Om det nu verkligen existerar en ”gud”, då jobbar denne för tillfället mycket ihärdigt på att ha ihjäl all mänsklig befolkning på norra halvklotet.
torsdag, januari 07, 2010
Gnällspik
Mår inget vidare idag. Näsan är igentäppt, rösten lika hes som hos en finnig fjortiskille i målbrottet och jag står dessutom under konstanta hot från min mage om att den i vilken sekund som helst kommer kasta upp de två ostmackorna jag åt frukost.
Är nu dessutom inne på mina sista 48 värmländska timmar. Innan dessa är slut ska jag ha hunnit med en tripp till Vålberg, att underhålla släkt som ringer på ytterdörren om mindre än 4 timmar, plöja kurslitteratur samt även träffa lite fina människor som jag förmodligen inte kommer att se igen på väldigt, väldigt länge.
Dock skulle jag i denna stund helst bara vilja krypa tillbaka till sängen, dra täcket över huvudet och bli väckt först när min fysiska hälsa är återställd och det inte längre råder istidsklimat utanför fönstret.
Är nu dessutom inne på mina sista 48 värmländska timmar. Innan dessa är slut ska jag ha hunnit med en tripp till Vålberg, att underhålla släkt som ringer på ytterdörren om mindre än 4 timmar, plöja kurslitteratur samt även träffa lite fina människor som jag förmodligen inte kommer att se igen på väldigt, väldigt länge.
Dock skulle jag i denna stund helst bara vilja krypa tillbaka till sängen, dra täcket över huvudet och bli väckt först när min fysiska hälsa är återställd och det inte längre råder istidsklimat utanför fönstret.
söndag, januari 03, 2010
Playtime
Vad göra när man rullar ur sängen och inser att man blir tvungen att kombinera löftet till sin syster om att passa hennes 6- och 3- åring i fem timmar med en snälla-låt-mig-bara-få-dö-bakfylla?
Man uppfinner sovleken.
Reglerna är enkla: bygg ett fort av kuddar och filtar, bädda ner din älskvärda (och oerhört genialiska) barnvakt, släck alla lampor och tassa därefter tyst ut ur rummet. Försök sedan att under de kommande timmarna väsnas så lite du bara kan tills dess att din mamma/pappa kommer för att hämta dig.
Man uppfinner sovleken.
Reglerna är enkla: bygg ett fort av kuddar och filtar, bädda ner din älskvärda (och oerhört genialiska) barnvakt, släck alla lampor och tassa därefter tyst ut ur rummet. Försök sedan att under de kommande timmarna väsnas så lite du bara kan tills dess att din mamma/pappa kommer för att hämta dig.
Sammanfattning av lördagskvällen:
Oh. My. Fucking. God!
Är jag vansinnigt full när jag skriver detta? Svar: Ja.
Är jag vansinnigt full när jag skriver detta? Svar: Ja.
lördag, januari 02, 2010
Värmländsk lördag
Detta har jag, Malin Henriksson, hunnit med idag:
- Försova mig 2 timmar
- Spela barn-alfabet men min 6-åriga systerdotter (och förlorade rätt bittert skall tilläggas)
- Spendera ett större antal timmar på Wayne's tillsammans med min kära hustru
- Bli ögonvittne till när en röd bil körde in i... okej, nuddade bakdelen på en svart bil (VARDAGSACTION!!!)
- Göra ett mycket ograciöst fall på en isfläck utanför Pekås
Nu ska jag strax åter igen åka in till staden, denna gång för att dricka öl i goda vänners lag. Känner jag mig riktigt wild and crazy senare kanske det även blir en bowlingrunda eller två.
Mitt liv är så spännande att jag nästan kreverar.
- Försova mig 2 timmar
- Spela barn-alfabet men min 6-åriga systerdotter (och förlorade rätt bittert skall tilläggas)
- Spendera ett större antal timmar på Wayne's tillsammans med min kära hustru
- Bli ögonvittne till när en röd bil körde in i... okej, nuddade bakdelen på en svart bil (VARDAGSACTION!!!)
- Göra ett mycket ograciöst fall på en isfläck utanför Pekås
Nu ska jag strax åter igen åka in till staden, denna gång för att dricka öl i goda vänners lag. Känner jag mig riktigt wild and crazy senare kanske det även blir en bowlingrunda eller två.
Mitt liv är så spännande att jag nästan kreverar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)