So long 00-talet!

Dåligt med bloggande sedan jag anlände i Karlstad. Har varit sysselsatt med att träffa fôlk, leka med sockerstinna syskonbarn och att äta från det undre lagret i Alladin-asken.

Sista dagen på året 2009 idag. Och egentligen orkar jag inte det här med att komponera ihop nyårslistor. Dels för att jag är lat, dels för att t.o.m. den mest dementa guldfisk kan anses ha ett bättre långtidsminne än jag. Men jag ska ändå göra ett tappert försök att plocka ut trillingnötterna och körsbärslikörerna ur mina senaste 364 dagar:

• Jag upptäckte att intag av osköljda vindruvor i mitt fall leder till oangenäma besök på Akuten
• Jag delade tågvagn med Ingvar Kamprad (som för övrigt har freakishly små fötter – nyckeln till framgång?)
• Jag började blogga.
• Jag blev emotionellt vanställd – ett resultat av både mina egna och en annan persons ord och handlingar
• Jag blev äldre (21 jordsnurr gammal för att vara exakt).
• Jag var bar stämpeln ”arbetslös & fattig” under sommarlovet. Så istället för härlig festivalmisär eller någon glassig utlandsresa, blev sommarens höjdpunkt besöket på Vingåker factory outlet med mor & mormor.
• Jag och min allra bästaste vänner, magkattaren och ångesten, tillbringade en hel del kvalitetstid ihop
• Jag vek mig för grupptrycket och läste Twilight-böckerna. Och JA, jag erkänner, jag gillade dom! Trots att jag inte går på mellanstadiet, bär tandställning eller drömmer våta drömmar om The Jonas Brothers.
• Jag fick nöjet att krama en inhyrd Blocket.se-tomte som på julaftons kväll knackade på vår ytterdörr, iklädd lösmage + bensinmacks-inköpt mask, och ropade ut paketmottagare på göttigt Hagfors-mål.
• Jag fann kärleken i en Halmstad-bördig pojke. Och i ett ekologiskt vin från Chile.
• Jag fattade beslutet om att någon gång under 2010 lämna mitt älskade Lund och istället bosätta mig i Lilla London

Sådär. Det var allt jag orkade komma ihåg på rak arm. Säkert finns ännu fler 09-godbitar som min hjärna har glömt (läs: desperat förträngt).

Överlag så stämplar jag 2009 som ett väldigt fint år. Fler toppar än dalar, mer skratt än gråt, vuxenpoängen översteg antalet stunder av barnslig, naiv omogenhet. Känner mig redo att arkivera allt det gamla och påbörja ett nytt år. Vad än detta kan tänkas föra med sig.

Så kom igen då, 2010, hit me!