So long 00-talet!

Dåligt med bloggande sedan jag anlände i Karlstad. Har varit sysselsatt med att träffa fôlk, leka med sockerstinna syskonbarn och att äta från det undre lagret i Alladin-asken.

Sista dagen på året 2009 idag. Och egentligen orkar jag inte det här med att komponera ihop nyårslistor. Dels för att jag är lat, dels för att t.o.m. den mest dementa guldfisk kan anses ha ett bättre långtidsminne än jag. Men jag ska ändå göra ett tappert försök att plocka ut trillingnötterna och körsbärslikörerna ur mina senaste 364 dagar:

• Jag upptäckte att intag av osköljda vindruvor i mitt fall leder till oangenäma besök på Akuten
• Jag delade tågvagn med Ingvar Kamprad (som för övrigt har freakishly små fötter – nyckeln till framgång?)
• Jag började blogga.
• Jag blev emotionellt vanställd – ett resultat av både mina egna och en annan persons ord och handlingar
• Jag blev äldre (21 jordsnurr gammal för att vara exakt).
• Jag var bar stämpeln ”arbetslös & fattig” under sommarlovet. Så istället för härlig festivalmisär eller någon glassig utlandsresa, blev sommarens höjdpunkt besöket på Vingåker factory outlet med mor & mormor.
• Jag och min allra bästaste vänner, magkattaren och ångesten, tillbringade en hel del kvalitetstid ihop
• Jag vek mig för grupptrycket och läste Twilight-böckerna. Och JA, jag erkänner, jag gillade dom! Trots att jag inte går på mellanstadiet, bär tandställning eller drömmer våta drömmar om The Jonas Brothers.
• Jag fick nöjet att krama en inhyrd Blocket.se-tomte som på julaftons kväll knackade på vår ytterdörr, iklädd lösmage + bensinmacks-inköpt mask, och ropade ut paketmottagare på göttigt Hagfors-mål.
• Jag fann kärleken i en Halmstad-bördig pojke. Och i ett ekologiskt vin från Chile.
• Jag fattade beslutet om att någon gång under 2010 lämna mitt älskade Lund och istället bosätta mig i Lilla London

Sådär. Det var allt jag orkade komma ihåg på rak arm. Säkert finns ännu fler 09-godbitar som min hjärna har glömt (läs: desperat förträngt).

Överlag så stämplar jag 2009 som ett väldigt fint år. Fler toppar än dalar, mer skratt än gråt, vuxenpoängen översteg antalet stunder av barnslig, naiv omogenhet. Känner mig redo att arkivera allt det gamla och påbörja ett nytt år. Vad än detta kan tänkas föra med sig.

Så kom igen då, 2010, hit me!

Att återvända

Nu rullade tåget officiellt in på värmländsk mark! Det tycker jag att vi firar med en liten hyllning till Sveriges allra göttigaste landskap.

Dan' före hemfärdsdan'

Tidigare: Pulsat i snödrivor ner till Linero, agerat barnvaktsassistent åt K, byggt en snuskig snögubbe, spillt grönt te över hela min vinterjacka och senare även pulsat hem i denna blöta vinterjacka. Lite så jag jobbar.

Nu: Försöker kalkylera just hur mycket jag kan pressa ner i min tändsticksask-stora resväska utan att den imorgon exploderar och såväl föreläsningsanteckningar som stringtrosor börjar regna ner över de övriga tågresenärerna.

Sen: Åka hem till D, äta julmat (dvs. promenera de 3 minuterna bort till det libanesiska take-awaystället på hörnet) och byta julklappar. Förmodligen även bli något av en lipsill i bilen när han senare skjutsar mig hem, därför att det då kommer dröja hela tre veckor tills jag ser honom igen.

Imorgon: ”Hääääj! Gu’ va gött å ha däj hemme. Nu åker vi te’ Sibylla, köper en körv me brö å koller på raggar-pöjkera’”

Chock

Jag lägger på luren. Har hört vartenda ord men tycks inte riktigt kunna förstå deras innebörd. Sånt här händer bara inte. Inte i verkligheten. På TV kanske, i andra familjer, någon som känner nån som känner nån. Inte i min släkt, inte en av de människor som jag älskar mer än allt annat på denna jord.

Jag sätter mig i soffan. Stirrar på TV-rutan men ser ingenting. Uppfattar ingenting. Inga sinnen verkar fungera. Koncentrerar mig på att försöka andas normalt och reda ut alla miljoner tankar som skriker i huvudet.

Alla minnesbilder av dig bara fladdrar förbi. Dig, sittandes i din pappas knä på en trädgårdsstol utanför mitt barndomshem, jollrandes medan han läser Skönheten och odjuret och du sömndrucket ligger lutad mot hans axel. Du och jag, med blickar som möts medan vi skriker av skräckblandad förtjusning när berg-och-dalbanan på Disneyland störtdyker ner för den största backen. Dig, klädd i en citrongul sommarkänning, spanandes över det stora havet av studenter för att hitta din storebror och stolt få hänga de tre rosorna du håller i din händer kring hans hals. Dig, som den vackra 18-åringen som inte ens hunnit börja leva sitt liv, men som nu tvingas till en framtid du själv inte har valt.

Vill inte vara här. Önskar att jag kunde vara vid din sida. Hålla din hand, pussa på den. Säga att ”allt kommer bli bra” om och om igen eftersom jag inte kan hitta de rätta orden att säga. Fråga dig om du visste? Om du åtminstone hade en aning om hur allt egentligen förhöll sig? Var det så att du bara inte orkade med sanningen? Var den för ofattbar för att kunna erkännas, ens för dig själv?

Lilla älskade J. Att något så magiskt kan vara förenat med sådan ångest och förtvivlan. Det är inte rätt, inte mot någon av er.

Dagens...

Dagens jobbigaste: att känslan är fredag men att kalendern säger tisdag.

Dagens bästa: min oerhörda pricksäkerhet när jag placerade en perfekt kramad snöboll rakt i D’s söta nylle (for the record: grabben började!)

Dagens låt:

They bought you cigarettes, they bribed the company...

Luciadagens låt:

*infoga klyschig bloggrubrik, förslagsvis "Jag ser det snöar..." eller "Julen är här!*

Det snöar ute! Okej visst, det öser inte direkt ner. Faktum är att snöflingorna knappt syns. Pyttesmå vita bommullstussar som fladdrar i vinden utanför fönstret, som om de inte riktigt bestämt sig för om de verkligen ska falla till marken eller inte. Men ändå!

Lite löjligt att bli så här exalterad över förfrysta regndroppar kanske. Men jag kan inte hjälpa det. Känner mig som ett sockerstint dagisbarn fångat i en 21-årings bakfulla, slitna kropp. Kan knappt bärga mig tills jag får hoppa på tåget hem till Värmland och påbörja det där idylliska julfirandet som man av någon anledning varje år tror ska bli verklighet.

Fast jag får dock hålla mig en vecka till. Nu ska jag hoppa på ett pågatåg med destination Malmö, möta upp D och sedan traska runt på julmarknad.

Omelette du fromage

Inatt hade jag en oerhört obehaglig dröm - jag var deltagare i det där programmet Hell's Kitchen som går på TV3.

Min stora uppgift i restaurangköket var att göra en omelett. Och med tanke på att mina matlagningskunskaper i verkligheten inte sträcker sig längre än varma mackor och snabbmakaroner, är det ingen överraskning att drömmen snart övergick i kallsvettig mardröm. Jag tappade äggsmeten på golvet, skrapade panikslaget upp den med händerna, hällde i sojasås (?!), mätte upp smör efter något system som i drömmen gick ut på att använda munnen som decilitermått. Resultat? Gordon Ramsay - going apeshit när det blev dags att servera gästerna.

På dagens to-do-list: beställa "The Cookbook for Dummies" på Adlibris.

Att önska att bitchslapping via mobiltelefon var möjligt

Ca 1 ½ minut in i samtalet...

- Sitter du på Gamla Kirurgen?

- Mhm...

- Va?! Då tycker jag verkligen att du borde kliva av honom!

- .............

- Eller henne, man måste ju trots allt va´ PK.

Minns inte, finns inte

Dagens ”WTF?”: Att vakna upp, hemma gudskelov, ej avsminkad med en mun torr som Saharaöknen och av någon anledning ha den här melodin i huvudet.

Vet inte om förklaringen finns i någon eventuell minneslucka från igårkväll. Får skicka ut ett mass-sms senare och se ifall någon i lördagssällskapet kan kasta lite ljus över gåtan. Dock är det något som säger mig att jag nog i det här fallet faktiskt inte vill veta…

Det blir aldrig som man tänkt sig

Ska alldeles strax hoppa på buss nr. 4 och åka upp till Delphi på vad som är tänkt att bli en tjejkväll. Åh, så trevligt det ska bli. Vi kommer dricka Margaritas. Prata män. Gegga med ansiktsmasker. Äta chokladpraliner. Fnittra och ha kuddkrig medan Girls just wanna have fun får såväl väggar som hustak att vibrera.

Okej, nu ljög jag. Vi kommer förmodligen inte att göra något av det där. Förmodligen kommer vi som vanligt korka upp våra billiga vinflaskor, filosofera om allt mellan himmel och jord samtidigt som vi knappar in diverse konstiga sökord på Youtube. Konstatera hur oerhört ekonomiska och snälla mot våra kroppar vi är genom att stå fast vid vårt ord och ta det lugnt denna helg. Allt för att sakta men säkert känna hur självdisciplinen sviktar mer och mer för varje klunk alkohol och sedan ändå hamna på den där korridorsfesten som dom skulle hålla nere på andra våningen.

Lördagskvällar blir ju sällan som man planerat. Något som däremot är helt säkert är att denna kommer spelas när det ikväll blir min tur att ta kommando över Spotify-listan:

Sally Kanel

Dagens låt:

Jul, jul, strååååålande jul....

Frost på hustaken, adventsljustakar som lyser upp morgonmörkret och två, förmodligen hemlösa herrar som står ute på innergården och argumenterar mycket ljudligt och sluddrigt om någon "Kalle".

Är detta inte julstämning så säg.

Going mental

Jag är rädd. Jag har just upptäckt att jag INTE tycker att Lady Gaga's senaste radioplåga Bad Romance suger så hårt att jag börjar kasta avundsjuka blickar på döva människor. Faktum är jag faktiskt finner den rätt... catchy.

*googlar "telefonnummer + Lunds akutpsykiatri"*