För ett antal veckor sedan lovade jag min onormalt hurtiga vän K att jag någon gång skulle följa med och testa hennes mest älskade fritidssyssla, närmare bestämt träningsformen spinning. Tillfällig sinnesförvirring? Fylleidioti? Svår psykisk efterblivenhet? Orsaken till varför jag lät mig övertalas till att under hela 50 minuter frivilligt ägna mig åt denna form av inhuman självtortyr är för mig ett totalt mysterium.
Hursomhelst, idag blev i alla fall dagen då jag tvingades dra på mig spandexbyxorna och stå vid mitt ord.
Och hur mycket värk har jag då nu, cirka 1½ timme efter att jag klev av Friskis & svettis-cykeln? Låt oss säga såhär: min danske professor Anders kommer att ha jävligt ont i sin rygg imorgonkväll efter att ha tvingats kånka runt på en förlamad student med tjock vinterjacka en hel dag i Köpenhamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar