Dagens pet peeve

Så kallade modeexperter som, sitt "yrke" till trots, inte kan uttala ordet accessoarer.

FYI: Det heter inte "assesoar", man säger acksessoar.

Kom igen, vi tar det långsamt tillsammans: ACK-sess-o-ar.

Om ni tvivlar på mitt ord kan ni ju alltid dubbellkolla med världens mest tillförlitliga kunskapskälla.

Early dawning, Sunday morning

Dagens i-landsproblem:
Att lida av dåligt samvete över att man inte uppdaterat sin så kallade blogg på flera dygn.

Fast till mitt försvar så har jag faktiskt inte varit i närheten av en dator särskilt mycket den här veckan. Har mest hängt i Malmö, på UB och i diverse studentkorridorer där människor ”dansat” uppe på diskbänkar, mattor fläckats av ekologiskt rödvin och jag både har skrattat och gråtit.

Men vips så var ännu en vecka slut och den oundvikliga söndagsmorgonen, då tystnaden alltid blir kusligt påtaglig, återigen är ett faktum. Idag är det dessutom första advent. Redan. Vart tiden egentligen tar vägen vet jag inte. Om cirka en månad kommer jag återigen att stå på ett, för mig ännu okänt ställe, skåla glas efter glas med billig fejk-champagne medan jag sentimentalt reflekterar över de senaste 365 dagarna och samtidigt avger löften till mig själv om alla de saker jag ska göra och inte minst undvika under det årtionde som snart ska börja.

Fast just nu ska jag lägga av med att vara så jobbigt tungsint. Sparar all vemod och melankoli till nyårsaftonen. Istället ska jag nog gå och krypa ner bredvid D som sussar i rummet intill och känna mig barnsligt busig över att just ha pillrat på hans älskade MacBook utan hans vetskap.

Att tukta en argbigga

Idag är jag på något käckare humör jämfört med gårdagen. Kanske beror det på att S tog mig ut på långpromenad i solen, kanske beror det på att jag just hittade en bortglömd 50-lapp i mina jeans och därför nu kan kosta på mig något så lyxigt som thai-takeaway til middag. Kanske beror det bara helt enkelt på dagens bästa och allra finaste låt:

ASPD

Ännu en vecka, ännu en grå, regntung måndag som får en att börja överväga lyckopiller eller ljusterapi.

Jag känner mig idag…
- Trött
- Lättretlig
- Urfattig (åh, den 25:e – kom NU!)
- Oföretagsam
- Allmänt osällskaplig

Jag borde inte få vistas ute bland människor när jag är på sånt här humör. Lika bra att jag går upp till Universitetsbiblioteket, sätter mig i ett avskärmat hörn långt bort från alla andra studenter och gör något vettigt som att… ja, jag vet inte. Plugga?

I wear my garment so it shows

Det känns som om det hänt väldigt ofta på sistone. Att band och artister som jag gått och burit på, såväl i min iPod som i mitt hjärta, sedan flera år tillbaka plötsligt går och blir... ja, kända? Och nu verkar det vara dags igen. Bon Iver, som jag älskat med sådan hetta och sådan intensivitet under så lång tid nu att det känns som om jag aldrig gjort annat, ska tydligen figurera på soundtracket till vampyrkärleks-rullen New Moon. Med andra ord så är det bara en tidsfråga innan varenda fnittrig, tandställnings-prydd trettonåring på norra jordklotet går runt och nynnar på texterna till Blood bank och Skinny love, en framtidsvision som gör mig lite lätt illamående.

För mig så är Justin Vernon och dennes musik en bit av det förflutna, av ett suddigt men ändå distinkt minne, av en tid då jag utgjorde ena halvan av ett vi som idag inte finns längre. Nu kommer han snart att tillhöra alla. Inte längre vara min egen. Inte längre vara den där hemliga lilla tillflyktsorten som var min trygga famn alla de gångar jag kämpade med känslor jag själv inte kunde sätta ord på. Nu verkar det som att jag blir tvungen att släppa taget, trots att hjärtat utan tvivel kommer brista litegrann på kuppen.

Fast när sanningen ska fram, hur kan jag inte vilja att andra människor också ska få uppleva något så magiskt som detta:

Everybody's talking 'bout the stormy weather

Idag ska jag på utomhusexkursion i det skånska landskapet. Idag utfärdade SMHI en klass 2-varning ("Väderutveckling väntas som kan innebära fara för allmänheten, stora materiella skador och stora störningar i viktiga samhällsfunktioner. Allmänheten uppmanas att följa upp ny information på Internet, radio eller TV") över södra delen av landet.

Vädergudarna bara ääääälskar mig!

Invalido

För ett antal veckor sedan lovade jag min onormalt hurtiga vän K att jag någon gång skulle följa med och testa hennes mest älskade fritidssyssla, närmare bestämt träningsformen spinning. Tillfällig sinnesförvirring? Fylleidioti? Svår psykisk efterblivenhet? Orsaken till varför jag lät mig övertalas till att under hela 50 minuter frivilligt ägna mig åt denna form av inhuman självtortyr är för mig ett totalt mysterium.

Hursomhelst, idag blev i alla fall dagen då jag tvingades dra på mig spandexbyxorna och stå vid mitt ord.

Och hur mycket värk har jag då nu, cirka 1½ timme efter att jag klev av Friskis & svettis-cykeln? Låt oss säga såhär: min danske professor Anders kommer att ha jävligt ont i sin rygg imorgonkväll efter att ha tvingats kånka runt på en förlamad student med tjock vinterjacka en hel dag i Köpenhamn.

Söndagslåten

Jag vet inte vad det är för jäkla känsla som Damon Albarn väntar på, men för mig handlar det om känslan då baksmällan from hell äntligen har lämnat min kropp och befriat mig från det omänskliga lidande jag just nu befinner mig under!

Paraskavedekatriafobi

Nej, jag ligger inte död och halvt förruttnad på golvet i mitt korridorsrum, avliden från biverkningar av influensavaccinet. Har bara haft lite att göra den här veckan. Plus att blogglusten inte direkt har legat på topp. Men jag lovar att bättra mig nästa vecka. För ”with great fucking blogs comes great fucking responsibility”, eller hur var det C?

Idag är det fredagen den 13:e. Och istället för att utmana ödet och vår icke-existerande tur med att stapla runt onyktra på Lunds kullerstensgator i högklackat, tänker S och jag gömma oss undan i en biosalong och äta flottiga popcorn. Rullen vi ska se är den där über-hype:ade Paranormal activity, som tydligen ska vara rätt så mardrömsframkallande. Och eftersom D befinner sig ett stort antal mil bort för tillfället, finns det en överhängande risk för att det blir mitt kära biosällskap som måste ägna hela natten åt att sjunga Byssan lull och vagga mig till sömns i hennes starka, pilates-trimmade armar.

So far, so good

Överlevde nålen.

Sitter nu och väntar på frossan, febern, värken och allt det andra mindre trevliga som min mamma, sjuksköterskan, informerade mig om att jag förmodligen kommer uppleva de närmsta dygnen. Och vad kan vara ett bättre sätt att vänta in biverkningarna av ett influensavaccin på, än att lyssna på dagens låt:

Take your best shot

Nu ska jag gå iväg och få en injektion influensavaccin i armen. Har hört att köerna haft en tendens att bli rätt massiva på vissa platser och jag bävar lite inför att behöva stå och huttra ute i kylan hela kvällen. Funderar på att ta med mig termos, sittunderlag och en kursbok för att fördriva tiden någorlunda produktivt.

Tror dock jag nöjer mig med min iPod, en påse Stimorol och smskontakt med D, som för övrigt missat sin egen vaccinationstid eftersom han just nu sitter bakfull på ett tåg någonstans mellan tyska gränsen och Köpenhamn. Svininfluensa är en smäll man får ta när man hellre firar Berlinmurens fall tillsammans med ett gäng huliganer från Belgien, right?

Päls

Måndagslåten:

Dagens i-landsproblem:

Att ha ett oerhört craving efter Skogaholmslimpa med ost och gurka, men tycka att 5-minuterspromenaden bort till ICA Söderlivs känns lite väl mödosam för att jag ska orka dra på mig anständiga kläder och lämna min bostad.

Det är synd om mig.

Verklighetsflykt med Grumme grönsåpa

Jag har nu sopat, dammsugit och frenetiskt skurat hela min studentkorridor. Jag har bytt soppåsar på de två mycket osanitära toaletterna. Jag har plockat skräp i köket, diskat klibbiga stekpannor och städat undan varje spår efter den "lilla" förfest som igårkväll av någon oklar anledning hamnade i min 14 kvadratmeters-bunker till studentrum.

Spontan renlighetsmani av det här slaget kan i mitt fall bara betyda en sak: det finns en ångest-stor hög med söndagsplugg som just nu otåligt väntar på min uppmärksamhet och icke-existerande självdisciplin.

Cykelklubben från Indien

Dagens låt!

Gillar de här killarnas senaste skiva just nu. Låter lite som Interpols och Editors melankoliska, bräckliga lilla kärleksbarn.

Att bli injicerad av staten eller att inte bli injicerad av staten...

Idag fick jag ett brev från Region Skåne. Mellan kl. 16.00 och 20.00 nästa tisdag vill dom att jag ska infinna mig i Katedralskolans matsal för att få en injektion i armen. Detta för att jag inte ska drabbas av eller smitta mina fellow citizens med den, å så fruktade nya influensan.

Har varit lite tveksam till om jag faktiskt ska vaccinera mig eller ej. Är nämligen något av en hypokondriker när det gäller biverkningar av medicinska preparat, och av vad jag förstått så har det här vaccinet kunnat leda till värre saker än enbart lite klåda, svullnader och utslag. Sedan är jag ju också väldigt förtjust i konspirationsteorier i sådana här sammanhang, speciellt sådana som innehåller ordet zombie.

Förmodligen kommer det nog bli så att jag ändå tar den jäkla sprutan. Tar trots allt hellre risken att behöva se världen ur ett akterperspektiv resten av livet än tvingas hamna 2,5 meter under en mosstäckt gravsten med texten "Död i Baconfeberen of 2009".

Höstmusik

Dagens låt!

Ett tecken på att du kanske INTE borde ha stannat uppe efter läggdags för att se klart säsong 1 av Nurse Jackie:

Du travar in på Åhléns, plockar upp en varukorg och inser inte förrän efter du betalat, lämnat butiken och promenerat ca hundra meter nerför gatan att du fortfarande håller den i handen.

Och nej E, jag var inte det minsta på kanelen när detta hände!