Känner att jag inte riktigt har förtjänat titeln “bloggerska” på sistone, men det är svårt att få till en schysst inläggsfrekvens när man ligger nedbäddad i ett halvt koma-tillstånd och energinivån inte räcker till mer än att plöja tv-serier, youtube:a och feberhallucinera.
Blev dock tvungen att spendera en halvtimme ute i the real world idag. Mitt förråd av febernedsättande läkemedel sinade nämligen igår, och eftersom de små vita tabletterna är det enda som håller mig vid något slags medvetande blev jag tvungen att pallra mig iväg till Apoteket vid Mårtenstorget.
Måste ha sett ut som en junkie med svåra abstinensbesvär när jag stod där i kön, krampaktigt hållandes i mitt lilla paket Ibumetin medan kroppen skakade av frossa och små svettpärlor trängde fram i pannan (jag svär, så fort jag såg de välfyllda värktablettshyllorna hörde jag ljudet av 20 gospelkörer som enstämmigt ropade Oh, praise the lord! i mitt huvud)
Nu har jag precis intagit ett himmel-piller och väntar otåligt på att effekten ska infinna sig. Vet att jag förmodligen är en karta från att hamna på rehab-väntelistan, men om jag ska överleva detta och undvika obehagliga hallucinationer om Iprenmannen (tänk babyn-i-taket-scenen i Trainspotting) så måste jag få ”missbruka” vidare tills febern är puts väck!
2 kommentarer:
När jag är sjuk inbillar jag mig att Ipren och liknande inte är farligare än halstabletter. Krya på dig!
Tack, känns skönt att ha någon som uppmuntrar mitt missbruk! Jag väntar mig natuligtvis att du även följer med som moraliskt stöd på mina framtida Anonyma Pilletrillar-möten.
Skicka en kommentar