lördag, oktober 31, 2009
Man överbord
D var här igårkväll. Vi tittade på The Shining, åt chilinötter och diskuterade huruvida denna rulle möjligen kan vara den bästa skräckfilmen genom tiderna. Han påstod att Exorcisten höll den titeln. Jag ansåg att han hade fel, eftersom jag älskar Stanley Kubricks filmer och säkert har sett The Shining minst 7 gånger.
”Kan vi inte bara agree to disagree?” säger han efter 10 minuters menlös debatt och ler milt mot mig.
”Okej” muttrar jag tjurigt, tittar ner i knät så att jag slipper möta hans blick. Jag kan inte bråka med honom när han ser på mig på det där sättet, en svaghet jag är helt övertygad om att han vid det här laget måste ha upptäckt.
Fast det som skrämmer mig mest är inte hans vetskap om detta, utan det faktum att jag inte har något emot att han vet. En känsla som får mig att inse att jag nu officiellt är på väg ut på djupt vatten. Skymten av land börjar sakta men säkert försvinna vid horisonten och jag saknar både flytväst och tillräckliga simkunskaper för att kunna klara av en eventuell kapsejsning.
Känner mig totalt vettskrämd av detta. Fast samtidigt vet jag ju att det inte spelar någon roll. Jag är redan fast. Risken att sjunka finns onekligen där, men för honom är jag nog villig att trampa vatten så länge det behövs.
”Kan vi inte bara agree to disagree?” säger han efter 10 minuters menlös debatt och ler milt mot mig.
”Okej” muttrar jag tjurigt, tittar ner i knät så att jag slipper möta hans blick. Jag kan inte bråka med honom när han ser på mig på det där sättet, en svaghet jag är helt övertygad om att han vid det här laget måste ha upptäckt.
Fast det som skrämmer mig mest är inte hans vetskap om detta, utan det faktum att jag inte har något emot att han vet. En känsla som får mig att inse att jag nu officiellt är på väg ut på djupt vatten. Skymten av land börjar sakta men säkert försvinna vid horisonten och jag saknar både flytväst och tillräckliga simkunskaper för att kunna klara av en eventuell kapsejsning.
Känner mig totalt vettskrämd av detta. Fast samtidigt vet jag ju att det inte spelar någon roll. Jag är redan fast. Risken att sjunka finns onekligen där, men för honom är jag nog villig att trampa vatten så länge det behövs.
fredag, oktober 30, 2009
Ja må hon leva...
Idag firar en av de finaste människor jag någonsin fått nöjet att möta sin 20-årsdag. Tyvärr så hindrar min hemtenta mig från att vara där jag borde vara, närmare bestämt i Karlstad, så att jag kunde vara med när hon nu officiellt lämnar tonårslivet bakom sig och joinar oss andra i mer-än-halvvägs-till-40-klubben. Fast jag vet att med eller utan min närvaro, så kommer hennes dag med all säkerhet ändå bli minst lika fantastisk som hon är!Så congrats, min Deizi. Må Gudarna vaka över de värmländska systembolagen!
torsdag, oktober 29, 2009
"What are they tuning, a harp?"
Förutom ett par turkosa hotpants från Thailand-chartern '04 och ett osminkat fejs, så har dagens tentapluggs-outfit även bestått av en av mina många urtvättade (men mycket älskade) Kurt Koben-tischor. Av den anledningen blir detta dagens låt:
Jag säger bara WOW!
Presenting: Björn Gustafsson, i rollen som David Henriksson, min eminenta lillebror...
Dagens stressnivå: något över det normala, antal panikattacker: en halv… so far
Innan måndagmorgon kl. 10 ska jag ha skrivit klart tre rätt enorma hemuppgifter. Dessa 8 sidor, som utgör någon knepig version av hemtenta, förväntas vara fyllda med smarta analyser, briljanta resonemang och massa andra grejer som indikerar att jag åtminstone har fattat en tredjedel av allt som mina kära professorer föreläst om medan jag själv har dagdrömt/smsat/halvsovit.
Än så länge har jag bara ”funderat” på vad jag ska skriva.
In other words; den här helgen kommer t.o.m de här intervjuobjekten kunna anses ha mer till "liv" än mig
Än så länge har jag bara ”funderat” på vad jag ska skriva.
In other words; den här helgen kommer t.o.m de här intervjuobjekten kunna anses ha mer till "liv" än mig
tisdag, oktober 27, 2009
Bite me
Okej, jag vet att jag har tjatat om den förut men... den här jäkla vampyrvågen. Hela tiden har jag sett på detta fenomen som ännu en temporär, obegriplig fluga i västerländsk popkultur. En sån där lustig sak som om x-antal år kommer ha förvandlats till ett nostalgiminne vi entusiastiskt beskriver för våra ungars döva öron medan vi kör dom till veckans fotbollsträning, följt av ett "Morsan, inte för att låta otrevlig men... vem fan är Robert Pattinson?”
Men nu undrar jag om inte hela den här eviga blodsugartrenden börjat gå liiiite väl överstyr?
Men nu undrar jag om inte hela den här eviga blodsugartrenden börjat gå liiiite väl överstyr?
Long time, no see
Ber om ursäkt för den långvariga frånvaron. Har haft en del saker, både i kalendern och i mitt eget huvud, som upptagit det mesta av min tid och tankeverksamhet på sistone. Visserligen så finns en stor del av allt detta fortfarande kvar och pockar på min uppmärksamhet, men jag ska ändå göra ett aktivt försök att hålla denna så kallade blogg vid liv.
Idag är jag väldigt splittrad, rent känslomässigt. Känner mig frustrerad och ärligt talat lite förbannad, både på mig själv och på en massa yttre omständigheter som jag inte har någon kontroll över.
Samtidigt är jag så euforiskt lycklig över en viss sak att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Är så exalterad att jag verkligen måste anstänga mig för att lyckas få ner de här få raderna som jag skriver just nu. Allt jag vill göra är att hoppa upp och ner på min säng, krama någon, öppna fönstret och skrika ut den fantastiska nyhet som jag vet att inte en människa inom hörselavstånd ens skulle höja på ögonbrynen åt. Men det bryr jag mig inte om. Det här har gjort min dag, min vecka, min månad… ja, ni fattar.
Åh, om ändå 30 november inte vore så långt borta…
Idag är jag väldigt splittrad, rent känslomässigt. Känner mig frustrerad och ärligt talat lite förbannad, både på mig själv och på en massa yttre omständigheter som jag inte har någon kontroll över.
Samtidigt är jag så euforiskt lycklig över en viss sak att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Är så exalterad att jag verkligen måste anstänga mig för att lyckas få ner de här få raderna som jag skriver just nu. Allt jag vill göra är att hoppa upp och ner på min säng, krama någon, öppna fönstret och skrika ut den fantastiska nyhet som jag vet att inte en människa inom hörselavstånd ens skulle höja på ögonbrynen åt. Men det bryr jag mig inte om. Det här har gjort min dag, min vecka, min månad… ja, ni fattar.
Åh, om ändå 30 november inte vore så långt borta…
onsdag, oktober 21, 2009
Kontraktsbrott
Jag vet, jag vet… vi hade kommit överens, du och jag. Det skulle snålas utav helsicke framöver. Inga takeaway-luncher, ingen garderobsutökning, absolut inget som skulle kunna falla under kategorin ”jävligt onödiga utgifter”. Jag lovade dig att göra allt för att skapa lite gladare siffror på mitt patetiska, barskrapade sparkonto. Och är det något jag hatar så är det att behöva bryta löften, det vet du. Fast tyvärr så har jag nog inget val i det här fallet.
Förlåt mig plånboken, från botten av mitt hjärta, men… jag tänker kosta på mig en utekväll på Babel den 26:e november.
Anledningen? Att få stå i publikhavet med en Caipirinha i handen och uppleva dom här:
Förlåt mig plånboken, från botten av mitt hjärta, men… jag tänker kosta på mig en utekväll på Babel den 26:e november.
Anledningen? Att få stå i publikhavet med en Caipirinha i handen och uppleva dom här:
Losing it
Klev av ren nyfikenhet upp på den uråldriga vågen på gymmet idag. Tydligen har jag gått ner 3 kilo sedan månadsskiftet. Lite överraskande, fast vid närmare eftertanke inte särskilt konstigt. Om man har käkat enbart havregrynsgröt och filmjölk i två veckor, eftersom magen gör revolt så fort man försöker stoppa i sig något annat, då är lite minskat kroppsomfång förmodligen en rätt naturlig konsekvens.
Med andra ord - släng er i väggen Atkins, GI-metoden och banan-dieten - nyckeln till drömkroppen inför beach 2010 är gammal hederlig, stressrelaterad magkatarr!
Med andra ord - släng er i väggen Atkins, GI-metoden och banan-dieten - nyckeln till drömkroppen inför beach 2010 är gammal hederlig, stressrelaterad magkatarr!
söndag, oktober 18, 2009
Lycka
Saker som gör söndagen den 18:e oktober till en mycket, mycket bra dag...
- att vakna av D som ringer bara för att fråga om man sovit gott
- en sol som värmer ansiktet när man tar sin morgonpromenad
- att London-E's plan landar på Kastrup om ett par timmar och att hon i en hel vecka kommer vara min, bara min !
- dagens mest fantastiska låt:
- att vakna av D som ringer bara för att fråga om man sovit gott
- en sol som värmer ansiktet när man tar sin morgonpromenad
- att London-E's plan landar på Kastrup om ett par timmar och att hon i en hel vecka kommer vara min, bara min !
- dagens mest fantastiska låt:
fredag, oktober 16, 2009
Wake up, there's a new kid in the town
Ska alldeles strax iväg till Ulrikedal på födelsedagsfest. Alkohol och magkatarr är ju inte direkt någon superhärlig kombo, och därför kommer jag att fira kära A relativt nykter ikväll. Men man kan ju ha kul utan berusningsmedel. Åtminstone har jag hört myter och rykten som säger att det är möjligt.
Fast härligt packad eller inte, dansa tänker jag i alla fall göra! I synnerhet till mina absoluta favoriter för tillfället, en gäng killar från Brooklyn, New York som har förgyllt min rätt sugiga vecka och därför får äran att stå för veckans fredagslåt!
Fast härligt packad eller inte, dansa tänker jag i alla fall göra! I synnerhet till mina absoluta favoriter för tillfället, en gäng killar från Brooklyn, New York som har förgyllt min rätt sugiga vecka och därför får äran att stå för veckans fredagslåt!
Time for a change?
Är lite väl trött på min frisyr för tillfället. Tur att det finns uppiggande alternativ...
torsdag, oktober 15, 2009
Ole dole doff...
Jag har nu mindre än 5 ½ timme på mig att bestämma om jag i 6 månader vill läsa...
- Engelska A, 30hp
- Mänskliga rättigheter, 30hp
- Freds- och konfliktvetenskap, 30 hp
Det är i stunder som denna som jag önskar att jag hade sökt professionell hjälp för min extrema obeslutsamhet. Hatar att jag aldrig kan bestämma mig, att jag alltid är så rädd för att fatta fel beslut. Kan inte ens välja vilken juicesmak jag vill ha på ICA utan att jag börjar flacka med blicken och ångest-stampa i golvet.
Ambivalens är ett lidande, ett handikapp som borde vara bidragsstött! Hör du det, Reinfeldt - BIDRAGSSTÖTT!
- Engelska A, 30hp
- Mänskliga rättigheter, 30hp
- Freds- och konfliktvetenskap, 30 hp
Det är i stunder som denna som jag önskar att jag hade sökt professionell hjälp för min extrema obeslutsamhet. Hatar att jag aldrig kan bestämma mig, att jag alltid är så rädd för att fatta fel beslut. Kan inte ens välja vilken juicesmak jag vill ha på ICA utan att jag börjar flacka med blicken och ångest-stampa i golvet.
Ambivalens är ett lidande, ett handikapp som borde vara bidragsstött! Hör du det, Reinfeldt - BIDRAGSSTÖTT!
onsdag, oktober 14, 2009
Botemedlet!
The Cure är visserligen inget cure mot mina magsmärtor, men de lindras ändå något tack vare dagens låt:
tisdag, oktober 13, 2009
Intresseklubben, har ni anteckningspennorna redo?
Okej C, du vinner. Here goes...
Till frukost åt jag… gröna vindruvor (orkade aldrig handla igår så det stod mellan det och en halvfull burk Dolmio pastasås)
Den första skivan jag köpte var… ett impulsköp på en bensinmack under en bilsemester med pappa i mitten av 90-talet. Namnet på skivan? Gyllene Tider - Greatest Hits.
Något jag aldrig förstått mig på är… Twitter. Och människor som älskar Lars Winnerbäck.
Min första kärlek hette… David, the boy next door när jag var fem år och fortfarande bodde i Vålberg. Hur kär var jag? Well, låt oss bara säga att det inte är någon slump att min lillebror, som är fem år yngre än mig, delar hans namn.
Den senaste låten som spelades i min iPod var… Radiohead – House of cards
Mina matvaror köper jag på… Coop vid Mårtenstorget. Ica vid Clemenstorget de dagar jag har ork/lust att promenera längre än i 10 minuter.
Min favoritdrink är… Med någon annans VISA-kort: Caipirinha. Med mitt eget: 20-kronors öl ur tappen.
Jag har en fobi för… att spy. De allra flesta finner det nog obehagligt och äckligt men för mig slutar det inte där. Jag får ren dödsångest om jag måste kräkas. Det känns som att jag inte får luft, vilket leder till att jag i 9 av 10 fall börjar gråta och smått hyperventilera.
Den person som gjorde mig riktigt arg senast var… Fredrik Federley och hans desperata försök till att också kunna få ligga då och då.
Det tråkigaste jag vet är… att skala potatis.
Jag är allergisk mot… penicillin. Och självrättfärdiga människor. Och Takida.
Den senaste gången jag fick mitt hjärta krossat var… dagen då jag insåg att Kings of Leon blivit Rix FM-musik.
Just nu läser jag… förutom mina älskade kursböcker, The Brief Wondrous Life of Oscar Wao av Junot Díaz
Det jag ångrar allra mest i mitt liv är… att jag inte följde med S till Malmö ikväll, så att jag slapp sitta här och skriva random listor om mig själv för att försöka bota min uttråkning.
Till frukost åt jag… gröna vindruvor (orkade aldrig handla igår så det stod mellan det och en halvfull burk Dolmio pastasås)
Den första skivan jag köpte var… ett impulsköp på en bensinmack under en bilsemester med pappa i mitten av 90-talet. Namnet på skivan? Gyllene Tider - Greatest Hits.
Något jag aldrig förstått mig på är… Twitter. Och människor som älskar Lars Winnerbäck.
Min första kärlek hette… David, the boy next door när jag var fem år och fortfarande bodde i Vålberg. Hur kär var jag? Well, låt oss bara säga att det inte är någon slump att min lillebror, som är fem år yngre än mig, delar hans namn.
Den senaste låten som spelades i min iPod var… Radiohead – House of cards
Mina matvaror köper jag på… Coop vid Mårtenstorget. Ica vid Clemenstorget de dagar jag har ork/lust att promenera längre än i 10 minuter.
Min favoritdrink är… Med någon annans VISA-kort: Caipirinha. Med mitt eget: 20-kronors öl ur tappen.
Jag har en fobi för… att spy. De allra flesta finner det nog obehagligt och äckligt men för mig slutar det inte där. Jag får ren dödsångest om jag måste kräkas. Det känns som att jag inte får luft, vilket leder till att jag i 9 av 10 fall börjar gråta och smått hyperventilera.
Den person som gjorde mig riktigt arg senast var… Fredrik Federley och hans desperata försök till att också kunna få ligga då och då.
Det tråkigaste jag vet är… att skala potatis.
Jag är allergisk mot… penicillin. Och självrättfärdiga människor. Och Takida.
Den senaste gången jag fick mitt hjärta krossat var… dagen då jag insåg att Kings of Leon blivit Rix FM-musik.
Just nu läser jag… förutom mina älskade kursböcker, The Brief Wondrous Life of Oscar Wao av Junot Díaz
Det jag ångrar allra mest i mitt liv är… att jag inte följde med S till Malmö ikväll, så att jag slapp sitta här och skriva random listor om mig själv för att försöka bota min uttråkning.
måndag, oktober 12, 2009
Det är bara mjölk!
En fördel med att vara vansinnigt trött är att man drar på munnen åt i princip till vadsomhelst. Ett exempel? Vad sägs om Calles tredje desperata försök att mildra mitt lynniga humör.
Cranky
Ny vecka och jag har varit klarvaken sedan 05.03. Fråga mig inte varför. Allt jag vet är att min totala oförmåga att somna om då jag väl har slagit upp ögonen kommer att ha allt annat än positiva effekter på mitt måndagshumör.
Återkommer ikväll med en rapport om hur många stackars människor jag verbalt har misshandlat under dagen. Det fysiska övervåldet ska jag försöka hålla ner till ett minimum.
Återkommer ikväll med en rapport om hur många stackars människor jag verbalt har misshandlat under dagen. Det fysiska övervåldet ska jag försöka hålla ner till ett minimum.
söndag, oktober 11, 2009
Songs of desperation, I played them for you
Lite flummig, atmosfärisk indierock från Australien får bli temat för dagens låt!
Spiegel, spiegel...
Sanna och jag har oerhört djupa och intelligenta konversationer när vi gör oss redo för utgång
S: Gud, jag hatar min hallspegel! I andra speglar tycker jag att oftast att jag ser bra ut, men så fort jag ställer mig här så ser jag ut som before-bilden i någon av dom där reklamfilmerna för anti-åldringskosmetika.
Jag: Låter som att din hallspegel och min badrumsspegel kommer från samma onda tillverkare.
.....
.....
S: Fast undrar vad som är bäst egentligen? En spegel där man ser snyggare ut än i verkligheten eller en där man ser fulare ut än man egentligen är?
Jag: Vet inte. Man tycker ju att dom åtminstone borde skriva det på förpackningen. ”Ful-spegel 79 kr, sänk ditt självförtroende till botten – bli glatt överraskad på krogen!”
S: Jag vill nog hellre ha snygg-spegeln. Tror inte att jag skulle klara av att se mitt morgonansikte i en spegel som får mig att se ännu mer ut som en statist i Dawn of the dead.
S: Gud, jag hatar min hallspegel! I andra speglar tycker jag att oftast att jag ser bra ut, men så fort jag ställer mig här så ser jag ut som before-bilden i någon av dom där reklamfilmerna för anti-åldringskosmetika.
Jag: Låter som att din hallspegel och min badrumsspegel kommer från samma onda tillverkare.
.....
.....
S: Fast undrar vad som är bäst egentligen? En spegel där man ser snyggare ut än i verkligheten eller en där man ser fulare ut än man egentligen är?
Jag: Vet inte. Man tycker ju att dom åtminstone borde skriva det på förpackningen. ”Ful-spegel 79 kr, sänk ditt självförtroende till botten – bli glatt överraskad på krogen!”
S: Jag vill nog hellre ha snygg-spegeln. Tror inte att jag skulle klara av att se mitt morgonansikte i en spegel som får mig att se ännu mer ut som en statist i Dawn of the dead.
torsdag, oktober 08, 2009
Morrissey älskar mig i alla fall...
Eftersom jag i mitt sjukdomstillstånd inte gör mycket annat än att ligga i horisontellt läge och mölja i mig saker som skulle få Anna Skipper att se rött, får detta bli dagens låt!
tisdag, oktober 06, 2009
I'm not sick but I'm not well
Känner att jag inte riktigt har förtjänat titeln “bloggerska” på sistone, men det är svårt att få till en schysst inläggsfrekvens när man ligger nedbäddad i ett halvt koma-tillstånd och energinivån inte räcker till mer än att plöja tv-serier, youtube:a och feberhallucinera.
Blev dock tvungen att spendera en halvtimme ute i the real world idag. Mitt förråd av febernedsättande läkemedel sinade nämligen igår, och eftersom de små vita tabletterna är det enda som håller mig vid något slags medvetande blev jag tvungen att pallra mig iväg till Apoteket vid Mårtenstorget.
Måste ha sett ut som en junkie med svåra abstinensbesvär när jag stod där i kön, krampaktigt hållandes i mitt lilla paket Ibumetin medan kroppen skakade av frossa och små svettpärlor trängde fram i pannan (jag svär, så fort jag såg de välfyllda värktablettshyllorna hörde jag ljudet av 20 gospelkörer som enstämmigt ropade Oh, praise the lord! i mitt huvud)
Nu har jag precis intagit ett himmel-piller och väntar otåligt på att effekten ska infinna sig. Vet att jag förmodligen är en karta från att hamna på rehab-väntelistan, men om jag ska överleva detta och undvika obehagliga hallucinationer om Iprenmannen (tänk babyn-i-taket-scenen i Trainspotting) så måste jag få ”missbruka” vidare tills febern är puts väck!
Blev dock tvungen att spendera en halvtimme ute i the real world idag. Mitt förråd av febernedsättande läkemedel sinade nämligen igår, och eftersom de små vita tabletterna är det enda som håller mig vid något slags medvetande blev jag tvungen att pallra mig iväg till Apoteket vid Mårtenstorget.
Måste ha sett ut som en junkie med svåra abstinensbesvär när jag stod där i kön, krampaktigt hållandes i mitt lilla paket Ibumetin medan kroppen skakade av frossa och små svettpärlor trängde fram i pannan (jag svär, så fort jag såg de välfyllda värktablettshyllorna hörde jag ljudet av 20 gospelkörer som enstämmigt ropade Oh, praise the lord! i mitt huvud)
Nu har jag precis intagit ett himmel-piller och väntar otåligt på att effekten ska infinna sig. Vet att jag förmodligen är en karta från att hamna på rehab-väntelistan, men om jag ska överleva detta och undvika obehagliga hallucinationer om Iprenmannen (tänk babyn-i-taket-scenen i Trainspotting) så måste jag få ”missbruka” vidare tills febern är puts väck!
fredag, oktober 02, 2009
I've never been so good at shaking hands
Dagens låt!
Det har gått mer än 6 år sedan bandet The Strokes fullkomligen förändrade mitt liv. Mannen vid namn Julian Casablancas skulle då för alltid erövra en speciell plats i mitt bultande tonårshjärta, och i mina ögon så kan detta briljanta musikgeni omöjligen göra något fel. Hans första singelsläpp som soloartist är inget annat än ett bevis på att det sistnämnda faktiskt är sant!
Det har gått mer än 6 år sedan bandet The Strokes fullkomligen förändrade mitt liv. Mannen vid namn Julian Casablancas skulle då för alltid erövra en speciell plats i mitt bultande tonårshjärta, och i mina ögon så kan detta briljanta musikgeni omöjligen göra något fel. Hans första singelsläpp som soloartist är inget annat än ett bevis på att det sistnämnda faktiskt är sant!
Ack, Wermland du sköna...
Ber om ursäkt för den senaste tidens brist på updates. Sjukdom och hemtentor har en tendens att sabba bloggrytmen, särskilt när de väljer att anlända och fucka upp livet samtidigt.
Men anyways, idag är det fredag och om mindre än två timmar så kommer min ömma moder och mormor att checka in på sitt hotell här nere i Lund. Detta innebär alltså att jag har mindre än två timmar på mig att göra vad jag kan åt den mindre hygieniska inomhusmiljö som jag lever och frodas i här i min studentkorridor. Tror nämligen inte att knarkarkvarts-interiören kommer gå hem hos mina kära familjemedlemmar. Speciellt inte med tanke på den så kallade renlighetsfreak-genen som sedan många generationer bakåt har drabbat kvinnorna i släkten Henriksson.
Själv tror jag att jag blev lyckligt förskonad från denna. Om inte så har i alla fall det senaste året som boende i denna sanitära olägenhet som stavas Wermlands Nation varit ett effektivt botemedel. Vem sa att studentlivets baksidor inte kan föra något gott med sig?
Men anyways, idag är det fredag och om mindre än två timmar så kommer min ömma moder och mormor att checka in på sitt hotell här nere i Lund. Detta innebär alltså att jag har mindre än två timmar på mig att göra vad jag kan åt den mindre hygieniska inomhusmiljö som jag lever och frodas i här i min studentkorridor. Tror nämligen inte att knarkarkvarts-interiören kommer gå hem hos mina kära familjemedlemmar. Speciellt inte med tanke på den så kallade renlighetsfreak-genen som sedan många generationer bakåt har drabbat kvinnorna i släkten Henriksson.
Själv tror jag att jag blev lyckligt förskonad från denna. Om inte så har i alla fall det senaste året som boende i denna sanitära olägenhet som stavas Wermlands Nation varit ett effektivt botemedel. Vem sa att studentlivets baksidor inte kan föra något gott med sig?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)