Inatt, runt 4.20-snåret, vaknade jag av en mardröm. Jag blev jagad av två män genom en Göteborgsförort, medan jag krampaktigt höll en stor låda i famnen. Av någon anledning så sprang jag mot ett McDonalds, men när männen väl hann ifatt mig utanför en av drive-in-luckorna så inträffade inte det som jag hade väntat mig. Istället för att göra mig till ett chockerande 2-minuters inslag i Efterlyst så stannade männen bara upp. Den ene öppnade en burk läsk, Dr. Pepper hann jag uppfatta, som han började klunka i sig. Den andre stirrade bara på mig innan han efter en lång stund sprack upp i ett leende som skulle ha fått de flesta härdade tandläkare att vända bort sina huvuden i avsmak. I nästa stund slår jag upp ögonen.
Och nu undrar jag:
1. Försöker mitt undermedvetna på något bisarrt sätt avskräcka mig från en flytt till Göteborg genom att koppla ihop staden med dålig munhygien och den enda läskedryck i världen som ger mig kväljningar?
2. Var barndomens överkonsumtion av Happy Meals orsaken till att jag än idag tydligen associerar amerikanska hamburgerkedjor med trygghet?
Who knows? Allt jag vet är att jag inte kommer ändra mig; jag tänker dra västerut i januari! Om detta sedan innebär att jag kommer behöva pröva ut lösgaddar innan jag når 25-årsstrecket, so be it!
2 kommentarer:
Malin... Det kommer bli såå bra! Man ska inte tolka sina drömmar till det yttersta, Gud vet vad framtiden vill med oss isåfall...Haha. Vi måste höras mer på telefon snart, jag saknar dig! Puss och kram
Therese: Nej du har rätt, fast jag har en tendens att överanalysera det mesta här i livet. Men visst måste vi höras av! Är du i Kd nu or what?
Skicka en kommentar