The search is over...

Inget mer krogragg eller patetiskt flirtande i ICA-kön, jag har hittat min soulmate!

Åh glömde nästan...

Dagens låt!

Omen

Inatt, runt 4.20-snåret, vaknade jag av en mardröm. Jag blev jagad av två män genom en Göteborgsförort, medan jag krampaktigt höll en stor låda i famnen. Av någon anledning så sprang jag mot ett McDonalds, men när männen väl hann ifatt mig utanför en av drive-in-luckorna så inträffade inte det som jag hade väntat mig. Istället för att göra mig till ett chockerande 2-minuters inslag i Efterlyst så stannade männen bara upp. Den ene öppnade en burk läsk, Dr. Pepper hann jag uppfatta, som han började klunka i sig. Den andre stirrade bara på mig innan han efter en lång stund sprack upp i ett leende som skulle ha fått de flesta härdade tandläkare att vända bort sina huvuden i avsmak. I nästa stund slår jag upp ögonen.

Och nu undrar jag:

1. Försöker mitt undermedvetna på något bisarrt sätt avskräcka mig från en flytt till Göteborg genom att koppla ihop staden med dålig munhygien och den enda läskedryck i världen som ger mig kväljningar?

2. Var barndomens överkonsumtion av Happy Meals orsaken till att jag än idag tydligen associerar amerikanska hamburgerkedjor med trygghet?

Who knows? Allt jag vet är att jag inte kommer ändra mig; jag tänker dra västerut i januari! Om detta sedan innebär att jag kommer behöva pröva ut lösgaddar innan jag når 25-årsstrecket, so be it!

Dagen-efter-ångest och lite därtill...

Okej, jag vill redan här förvarna er om att detta kommer bli ett långt inlägg. En sån där irriterande, utdragen och ångestfylld text som bara ni som verkligen är intresserade/extreeemt uttråkade kommer att orka läsa mer än fem rader av. Men faktum är att jag behöver skriva av mig, so here we go:

Ni som umgås med mig på en nästintill daglig basis och därmed har nöjet att få ta del av alla seriösa och mindre seriösa saker som pågår i mitt huvud, ni vet att jag under lång tid funderat på att flytta till Göteborg. Och nu har jag nästan bestämt mig; det är så det kommer bli.

Har alltid älskat Göteborg mer än någon annan stad i Sverige. Och när jag nu insett att Pol. kand. programmet, även om det hittills varit grymt kul, inte är den väg jag verkligen vill ta, har jag samtidigt upptäckt att den enda utbildning jag faktiskt vill gå endast finns vid Göteborgs Universitet. Dessutom så kommer flera av de personer jag tycker allra mest om i denna värld snart att packa sina egna flyttlass och officiellt bli göteborgare. Alla pilar tycks med andra ord peka på att det är på västkusten jag hör hemma.

Men Lund då? Jag älskar ju den här staden, älskar människorna, älskar skånskan, älskar de smala, labyrintliknande kullerstensgatorna som alltid gör klackar + alkohol till en knivig kombo. Har ju rotat mig här, skaffat mig rutiner, fått känslan av att mitt liv äntligen, ÄNTLIGEN är på väg någonstans… även om jag inte riktigt vet vart än. Det tar emot att lämna allt det där, trots att jag vet att det förmodligen är det enda rätta.

Fast då är frågan; vad i hela friden ska jag göra i höst? Visst, jag skulle kunna stanna här i Lund fram tills januari och då flytta till Göteborg lagom till vårterminen. Men då har vi genast ett nytt problem. Om jag väljer att fortsätta ännu en termin på Pol. kand. programmet, då kommer jag att tvingas läsa en kurs som jag inte är säker på att jag ens vill läsa överhuvudtaget. Dessutom så kommer det innebära att jag förbrukar ännu en av de få terminer där jag är beviljad CSN-pengar, vilket i sin tur innebär att jag en termin på den 5-åriga utbildningen i Gbg kommer stå utan garanterad inkomst. Känner därför att ännu en höst som Lundastudent varken är ett smart eller lockande beslut.

Så detta är alltså alternativen jag överväger just nu:

1. Stanna kvar i Lund över hösten, läsa ännu en kurs på programmet och sedan flytta till Gbg under helgen mellan höstterminen och vårterminen

2. Ta en sabbatshöst, hänga i Karlstad med nära och kära ett tag och sedan i lugn och ro packa väskorna och påbörja livet på västkusten

Vet inte riktigt vad jag bör göra. Min hjärna har aldrig riktigt mästrat konsten att ta kvicka, smarta beslut när jag står inför vägskäl av den här typen. Speciellt inte i stunder som denna, när alkoholen är på väg ut ur kroppen och jag endast fått 5 timmars ”sömn”.

Ska ta en promenad med Sanna om en stund. Förhoppningsvis så kan hon hjälpa mig att närma mig ett vettigt beslut. Två bakfulla hjärnor måste ju funka bättre än en, right?

När Malin tar sommarlov, so does her blogg

Nä hörrni vad säger ni, är det kanske dags att återuppta verksamheten?

I do believe it is. Fast det får bli imorgon.

Nu ska jag och Sanna dricka upp vårt danskimporterade rosévin och sedan vandra upp till Jonathan på Sparta, där dom tydligen redan dansar uppe på dennes raggliga matbord. Kan nog bli bra det här...

Tills dess, håll till godo med dagens bästa låt!