Efter 4 timmar av vånda, nervösa svettningar och frenetiskt suddande så är nu dagens salstenta äntligen över (ett fenomen som förövrigt måste förespråkas av samma människor som tycker att Guantánamo är ett schyst ställe).
Och hur gick det då? Well, även om fröken med all säkerhet inte kommer klistra fast någon guldstjärna i kanten på mitt formulär, tror jag inte att jag kommer behöva infinna mig för omtenta i augusti. Hoppas bara på att magkänslan idag inte är lika ur funktion som den varit kring allt annat i mitt liv på sistone.
Hursomhelst, detta temporära ångest-slut ska i alla fall firas med 23-årsfest på Vildanden. H är kvällens födelsedagsbarn, gratis dryck och andra ”förfriskningar” är utlovat och det ryktas även om att en viss skånsk celebritet kommer närvara. Jag kommer att bli grymt besviken om det sistnämnda inte är sant. Riktigt kaffet-är-slut-och-jultomten-existerar-inte-besviken.
(Och E, innan du hamnar i euforiskt upplösningstillstånd - nej, det är inte Björn Ranelid)
2 kommentarer:
Haha! Ingen fara, jag vet att jag och Björn kommer träffas en vacker dag ändå. Det står skrivet i stjärnorna :P hur gick det förresten med bilen ?
Ja vissa saker är ju "meant to be", säger dom. Bilen behövdes som tur var aldrig. Saker och ting ordnade sig tack vare generösa grannar och lite uppfinningsrikedom.
Skicka en kommentar