Sedan jag flyttade till Lund har jag ofrivilligt fått en vän som aldrig lämnat min sida, den ack så härliga studentångesten. Denna guldkant på vardagen kommer i all shapes and sizes; framtidsångest, tentaångest, ekonomisk ångest, dagen-efter-ångest, ångest över att ständigt känna ångest. För tillfället beror hjärtklappningarna och kallsvettningarna på att sommaren snart är här och att jag ännu saknar jobb. Och för att intensifiera denna vånda ytterligare så har jag blivit erbjuden flera åh-jag-vill-alternativ inför ledigheten; en dekadent tripp till Amsterdam, springa runt onykter bland tält och halvbra band i Småland samt flytta in i Ks fabulösa Oslo-lägenhet. Allt som saknas är en någorlunda okej plussumma på kontot.
T föreslog att jag ska köpa aktier, alternativt köra the American way för att tackla konjunkturhålet i plånboken. Är dock lite kluven inför det sistnämnda. Att agera baby-machine för att finansiera de mindre hälsosamma aktiviteter jag vill ägna mig åt i sommar skulle ej uppskattas av min kära mor. Å andra sidan, har inte alternativet ändå lite feelgoodiga Juno-vibbar? Låt oss därför kalla det plan B. Plan A är fortfarande att jag ska lyckas supa ner någon välbärgad karl och övertyga honom om att äktenskap mellan oss båda är den bästa idén sen slized bread.
