I valet och kvalet

Idag blev jag informerad om att jag är förpliktad att fira kvalborg imorgon.

That’s right people - KVALBORG! Uppenbarligen räcker det inte för Lundastudenterna att kickstarta firandet först på valborgsaftonens morgon med halv flaska fejkcampagne till frukostmackan.

Men jag är ju inte den som är den. Och just därför står det i detta ögonblick en extra flaska rosévin på kylning bredvid filmjölken i mitt kylskåp.

Saker jag grubblar på när jag egentligen borde sova

Är inte John ”jag sportar världens mest fantastiska ögonbryn” Hensley (Matt i Nip/Tuck) obehagligt lik Family Guy-skaparen Seth MacFarlane?

Hade inte åldersskillnaden varit ynka fyra år, hade jag bestämt hävdat att herr McFarlane haft ett förflutet som brevbärare i unge herr Hensley’s barndomskvarter ungefär 9 månader innan han föddes.

Springtime is the season

Okej? Klockan är strax efter 8, det är sjukt varmt ute och någon av mina grannar försöker överrösta de häckande fåglarna med Bryan Adams akward-tryckare-på-mellanstadiediscot-klassiker; Everything I do, på högsta volym.
Vårkänslorna i Lund tar sig verkligen uttryck på de mest besynnerliga sätt.

Bakfyllefri och post-festival lycklig

Lördagsnatten kommer utan tvekan bli en sådan som jag kommer le fånigt åt om 15 år när jag sitter i Volvon mellan dagis och kontorsjobbet.

Var länge sedan jag skrattade så mycket som på M’s förfest på Delphi. Och kanske var det Ecologican som gjorde mig översocial, men av någon anledning fick jag för mig att ringa upp halva min telefonbok. Detta trots att ljudet låg på en tinnitusframkallande nivå och möjligheten till konversation var lika med noll. 28 Telia-kronor senare hade jag i alla fall ringt ett dussintal nära och kära, allt från en jobbande E på Statoil i Malmö till en sovande, influensasjuk V uppe i Värmland.

Sedan blev det dags att vandra över till grannområdet Kämnärsrätten. Där skulle den mytomspunna 10-korridorsfesten finnas, och vad vi fann kan bäst beskrivas som ”Hultsfred in suburbia”. I trädgårdarna staplade hundratals onyktra 20+are runt till livecovers på allt från Kings of Leon till The Killers och stämningen var verkligen på topp. Natten skulle senare komma att innehålla vinhalsande ur suspekta PET-flaskor, crowdsurfing och inte minst köttmarknad. ”Skarru mä hem, lady?” Så jäkla klockrent!

Fast kvällens finaste highlight måste inträffat när jag väntande på 4:ans buss för att möta upp K och fyllekäka inne på Mårtenstorget. ”Hade det inte varit romantiskt om du och jag blivit kära här på busshållplatsen?” Det hade det, främling med halvtom Baccardiflaska och ansiktshår som Russell Brand, det hade det.

Pepp!

Denna kväll har potential som heter duga känner jag. Vädret kunde inte vara mer perfekt (minus blåsten, fan vad jag hatar blåst!) och det vankas härlig förfest med klasskamrater och andra förträffliga människor uppe på Delphi. Näst på schemat ligger sedan en ”megakorridorsfest med dansgolv, bar och underhållning” på Kämnärsrätten. 700 anmälda gäster. Något säger mig att jag borde inhandlat ett paket Ipren inför morgondagen.

Like stars burning holes right through the dark

Vet att jag tjatat öronen av folk om den här låten, men det kan nog vara det vackraste som kommit ur en källarstudio i Cambridge, Massachusetts.

Kommer utan tvekan att bli mitt 2009's dansa-runt-barfota-och-berusad-på-en-gräsmatta-i-sommarnatten-anthem!

Let's get physical

Idag fick jag äntligen tummen ur och utnyttjade gymintroduktionen som ingår i mitt årskort på Gerdahallen. Tänk er scenariot: svettosande gymlokal, steroidpumpade grabbar i färgglada hawaiishorts, Rock you like a hurricane dånande ur högtalarna. Jag kunde inte känna mig mer hemma.

Och hur gick det då? Well, låt oss ta det i pedagogisk tummen upp-tummen ner-ordning.
Tummen upp! Min biffiga instruktör C såg definitivt het ut när han demonstrerade hur rumpan skulle puta ut vid användning av knäböjsmaskinen (nej, jag kan inte det korrekta namnet på åbäket).
Tummen ner! 10 minuter efter att introduktionen var över så gick mina vadmuskler ut i strejk. Av den anledningen har jag spenderat resten av dagen med icke-produktivt soffliggande, med säsong 1 & 2 av Nip/tuck som enda sällskap.
Slutsats: Jag tycker om gymanställda män, men min kropp tycker inte om gym. Och vad är det mamma/kvällsblaskornas ”hälsoexperter” alltid säger? Man ska lyssna på kroppen!

So let's face it, drömkroppen inför beach 09, it just wasn’t meant to be.

From the Å to the -ngest!

Sedan jag flyttade till Lund har jag ofrivilligt fått en vän som aldrig lämnat min sida, den ack så härliga studentångesten. Denna guldkant på vardagen kommer i all shapes and sizes; framtidsångest, tentaångest, ekonomisk ångest, dagen-efter-ångest, ångest över att ständigt känna ångest. För tillfället beror hjärtklappningarna och kallsvettningarna på att sommaren snart är här och att jag ännu saknar jobb. Och för att intensifiera denna vånda ytterligare så har jag blivit erbjuden flera åh-jag-vill-alternativ inför ledigheten; en dekadent tripp till Amsterdam, springa runt onykter bland tält och halvbra band i Småland samt flytta in i Ks fabulösa Oslo-lägenhet. Allt som saknas är en någorlunda okej plussumma på kontot.

T föreslog att jag ska köpa aktier, alternativt köra the American way för att tackla konjunkturhålet i plånboken. Är dock lite kluven inför det sistnämnda. Att agera baby-machine för att finansiera de mindre hälsosamma aktiviteter jag vill ägna mig åt i sommar skulle ej uppskattas av min kära mor. Å andra sidan, har inte alternativet ändå lite feelgoodiga Juno-vibbar? Låt oss därför kalla det plan B. Plan A är fortfarande att jag ska lyckas supa ner någon välbärgad karl och övertyga honom om att äktenskap mellan oss båda är den bästa idén sen slized bread.

När man hänger med i svängarna

Så kom den då, söndagen den 19 april 2009, även känd som dagen då jag skaffade blogg. Eftersom det aldrig uppstod någon smäktande kärlek mellan mig och Facebook, och jag ändå känner behov av att dokumentera min tragikomiska vardag, tänker jag nu alltså pröva lyckan med ett annat internetfenomen.

Lite efter, säger ni? Måhända, men det är ju faktiskt lite av mitt trademark. När högstadievännerna pratade om hur deras nya Nokia 3310 ägde stenhårt, trodde jag fortfarande att min gamla 3210:a rockade fett. När alla flickor i klassen bar den fabulösa byxkjolen på 4:ans skolavslutning, dök jag upp i blommig klänning från Lindex barnavdelning - vilket ju bara var soo last season. Kort sagt, jag har aldrig varit känd för att ha superkoll på popkulturella fenomen. Lite så jag jobbar.

Och nej A, jag fattar fortfarande inte vad twitter är för något.