So long 00-talet!

Dåligt med bloggande sedan jag anlände i Karlstad. Har varit sysselsatt med att träffa fôlk, leka med sockerstinna syskonbarn och att äta från det undre lagret i Alladin-asken.

Sista dagen på året 2009 idag. Och egentligen orkar jag inte det här med att komponera ihop nyårslistor. Dels för att jag är lat, dels för att t.o.m. den mest dementa guldfisk kan anses ha ett bättre långtidsminne än jag. Men jag ska ändå göra ett tappert försök att plocka ut trillingnötterna och körsbärslikörerna ur mina senaste 364 dagar:

• Jag upptäckte att intag av osköljda vindruvor i mitt fall leder till oangenäma besök på Akuten
• Jag delade tågvagn med Ingvar Kamprad (som för övrigt har freakishly små fötter – nyckeln till framgång?)
• Jag började blogga.
• Jag blev emotionellt vanställd – ett resultat av både mina egna och en annan persons ord och handlingar
• Jag blev äldre (21 jordsnurr gammal för att vara exakt).
• Jag var bar stämpeln ”arbetslös & fattig” under sommarlovet. Så istället för härlig festivalmisär eller någon glassig utlandsresa, blev sommarens höjdpunkt besöket på Vingåker factory outlet med mor & mormor.
• Jag och min allra bästaste vänner, magkattaren och ångesten, tillbringade en hel del kvalitetstid ihop
• Jag vek mig för grupptrycket och läste Twilight-böckerna. Och JA, jag erkänner, jag gillade dom! Trots att jag inte går på mellanstadiet, bär tandställning eller drömmer våta drömmar om The Jonas Brothers.
• Jag fick nöjet att krama en inhyrd Blocket.se-tomte som på julaftons kväll knackade på vår ytterdörr, iklädd lösmage + bensinmacks-inköpt mask, och ropade ut paketmottagare på göttigt Hagfors-mål.
• Jag fann kärleken i en Halmstad-bördig pojke. Och i ett ekologiskt vin från Chile.
• Jag fattade beslutet om att någon gång under 2010 lämna mitt älskade Lund och istället bosätta mig i Lilla London

Sådär. Det var allt jag orkade komma ihåg på rak arm. Säkert finns ännu fler 09-godbitar som min hjärna har glömt (läs: desperat förträngt).

Överlag så stämplar jag 2009 som ett väldigt fint år. Fler toppar än dalar, mer skratt än gråt, vuxenpoängen översteg antalet stunder av barnslig, naiv omogenhet. Känner mig redo att arkivera allt det gamla och påbörja ett nytt år. Vad än detta kan tänkas föra med sig.

Så kom igen då, 2010, hit me!

Att återvända

Nu rullade tåget officiellt in på värmländsk mark! Det tycker jag att vi firar med en liten hyllning till Sveriges allra göttigaste landskap.

Dan' före hemfärdsdan'

Tidigare: Pulsat i snödrivor ner till Linero, agerat barnvaktsassistent åt K, byggt en snuskig snögubbe, spillt grönt te över hela min vinterjacka och senare även pulsat hem i denna blöta vinterjacka. Lite så jag jobbar.

Nu: Försöker kalkylera just hur mycket jag kan pressa ner i min tändsticksask-stora resväska utan att den imorgon exploderar och såväl föreläsningsanteckningar som stringtrosor börjar regna ner över de övriga tågresenärerna.

Sen: Åka hem till D, äta julmat (dvs. promenera de 3 minuterna bort till det libanesiska take-awaystället på hörnet) och byta julklappar. Förmodligen även bli något av en lipsill i bilen när han senare skjutsar mig hem, därför att det då kommer dröja hela tre veckor tills jag ser honom igen.

Imorgon: ”Hääääj! Gu’ va gött å ha däj hemme. Nu åker vi te’ Sibylla, köper en körv me brö å koller på raggar-pöjkera’”

Chock

Jag lägger på luren. Har hört vartenda ord men tycks inte riktigt kunna förstå deras innebörd. Sånt här händer bara inte. Inte i verkligheten. På TV kanske, i andra familjer, någon som känner nån som känner nån. Inte i min släkt, inte en av de människor som jag älskar mer än allt annat på denna jord.

Jag sätter mig i soffan. Stirrar på TV-rutan men ser ingenting. Uppfattar ingenting. Inga sinnen verkar fungera. Koncentrerar mig på att försöka andas normalt och reda ut alla miljoner tankar som skriker i huvudet.

Alla minnesbilder av dig bara fladdrar förbi. Dig, sittandes i din pappas knä på en trädgårdsstol utanför mitt barndomshem, jollrandes medan han läser Skönheten och odjuret och du sömndrucket ligger lutad mot hans axel. Du och jag, med blickar som möts medan vi skriker av skräckblandad förtjusning när berg-och-dalbanan på Disneyland störtdyker ner för den största backen. Dig, klädd i en citrongul sommarkänning, spanandes över det stora havet av studenter för att hitta din storebror och stolt få hänga de tre rosorna du håller i din händer kring hans hals. Dig, som den vackra 18-åringen som inte ens hunnit börja leva sitt liv, men som nu tvingas till en framtid du själv inte har valt.

Vill inte vara här. Önskar att jag kunde vara vid din sida. Hålla din hand, pussa på den. Säga att ”allt kommer bli bra” om och om igen eftersom jag inte kan hitta de rätta orden att säga. Fråga dig om du visste? Om du åtminstone hade en aning om hur allt egentligen förhöll sig? Var det så att du bara inte orkade med sanningen? Var den för ofattbar för att kunna erkännas, ens för dig själv?

Lilla älskade J. Att något så magiskt kan vara förenat med sådan ångest och förtvivlan. Det är inte rätt, inte mot någon av er.

Dagens...

Dagens jobbigaste: att känslan är fredag men att kalendern säger tisdag.

Dagens bästa: min oerhörda pricksäkerhet när jag placerade en perfekt kramad snöboll rakt i D’s söta nylle (for the record: grabben började!)

Dagens låt:

They bought you cigarettes, they bribed the company...

Luciadagens låt:

*infoga klyschig bloggrubrik, förslagsvis "Jag ser det snöar..." eller "Julen är här!*

Det snöar ute! Okej visst, det öser inte direkt ner. Faktum är att snöflingorna knappt syns. Pyttesmå vita bommullstussar som fladdrar i vinden utanför fönstret, som om de inte riktigt bestämt sig för om de verkligen ska falla till marken eller inte. Men ändå!

Lite löjligt att bli så här exalterad över förfrysta regndroppar kanske. Men jag kan inte hjälpa det. Känner mig som ett sockerstint dagisbarn fångat i en 21-årings bakfulla, slitna kropp. Kan knappt bärga mig tills jag får hoppa på tåget hem till Värmland och påbörja det där idylliska julfirandet som man av någon anledning varje år tror ska bli verklighet.

Fast jag får dock hålla mig en vecka till. Nu ska jag hoppa på ett pågatåg med destination Malmö, möta upp D och sedan traska runt på julmarknad.

Omelette du fromage

Inatt hade jag en oerhört obehaglig dröm - jag var deltagare i det där programmet Hell's Kitchen som går på TV3.

Min stora uppgift i restaurangköket var att göra en omelett. Och med tanke på att mina matlagningskunskaper i verkligheten inte sträcker sig längre än varma mackor och snabbmakaroner, är det ingen överraskning att drömmen snart övergick i kallsvettig mardröm. Jag tappade äggsmeten på golvet, skrapade panikslaget upp den med händerna, hällde i sojasås (?!), mätte upp smör efter något system som i drömmen gick ut på att använda munnen som decilitermått. Resultat? Gordon Ramsay - going apeshit när det blev dags att servera gästerna.

På dagens to-do-list: beställa "The Cookbook for Dummies" på Adlibris.

Att önska att bitchslapping via mobiltelefon var möjligt

Ca 1 ½ minut in i samtalet...

- Sitter du på Gamla Kirurgen?

- Mhm...

- Va?! Då tycker jag verkligen att du borde kliva av honom!

- .............

- Eller henne, man måste ju trots allt va´ PK.

Minns inte, finns inte

Dagens ”WTF?”: Att vakna upp, hemma gudskelov, ej avsminkad med en mun torr som Saharaöknen och av någon anledning ha den här melodin i huvudet.

Vet inte om förklaringen finns i någon eventuell minneslucka från igårkväll. Får skicka ut ett mass-sms senare och se ifall någon i lördagssällskapet kan kasta lite ljus över gåtan. Dock är det något som säger mig att jag nog i det här fallet faktiskt inte vill veta…

Det blir aldrig som man tänkt sig

Ska alldeles strax hoppa på buss nr. 4 och åka upp till Delphi på vad som är tänkt att bli en tjejkväll. Åh, så trevligt det ska bli. Vi kommer dricka Margaritas. Prata män. Gegga med ansiktsmasker. Äta chokladpraliner. Fnittra och ha kuddkrig medan Girls just wanna have fun får såväl väggar som hustak att vibrera.

Okej, nu ljög jag. Vi kommer förmodligen inte att göra något av det där. Förmodligen kommer vi som vanligt korka upp våra billiga vinflaskor, filosofera om allt mellan himmel och jord samtidigt som vi knappar in diverse konstiga sökord på Youtube. Konstatera hur oerhört ekonomiska och snälla mot våra kroppar vi är genom att stå fast vid vårt ord och ta det lugnt denna helg. Allt för att sakta men säkert känna hur självdisciplinen sviktar mer och mer för varje klunk alkohol och sedan ändå hamna på den där korridorsfesten som dom skulle hålla nere på andra våningen.

Lördagskvällar blir ju sällan som man planerat. Något som däremot är helt säkert är att denna kommer spelas när det ikväll blir min tur att ta kommando över Spotify-listan:

Sally Kanel

Dagens låt:

Jul, jul, strååååålande jul....

Frost på hustaken, adventsljustakar som lyser upp morgonmörkret och två, förmodligen hemlösa herrar som står ute på innergården och argumenterar mycket ljudligt och sluddrigt om någon "Kalle".

Är detta inte julstämning så säg.

Going mental

Jag är rädd. Jag har just upptäckt att jag INTE tycker att Lady Gaga's senaste radioplåga Bad Romance suger så hårt att jag börjar kasta avundsjuka blickar på döva människor. Faktum är jag faktiskt finner den rätt... catchy.

*googlar "telefonnummer + Lunds akutpsykiatri"*

Dagens pet peeve

Så kallade modeexperter som, sitt "yrke" till trots, inte kan uttala ordet accessoarer.

FYI: Det heter inte "assesoar", man säger acksessoar.

Kom igen, vi tar det långsamt tillsammans: ACK-sess-o-ar.

Om ni tvivlar på mitt ord kan ni ju alltid dubbellkolla med världens mest tillförlitliga kunskapskälla.

Early dawning, Sunday morning

Dagens i-landsproblem:
Att lida av dåligt samvete över att man inte uppdaterat sin så kallade blogg på flera dygn.

Fast till mitt försvar så har jag faktiskt inte varit i närheten av en dator särskilt mycket den här veckan. Har mest hängt i Malmö, på UB och i diverse studentkorridorer där människor ”dansat” uppe på diskbänkar, mattor fläckats av ekologiskt rödvin och jag både har skrattat och gråtit.

Men vips så var ännu en vecka slut och den oundvikliga söndagsmorgonen, då tystnaden alltid blir kusligt påtaglig, återigen är ett faktum. Idag är det dessutom första advent. Redan. Vart tiden egentligen tar vägen vet jag inte. Om cirka en månad kommer jag återigen att stå på ett, för mig ännu okänt ställe, skåla glas efter glas med billig fejk-champagne medan jag sentimentalt reflekterar över de senaste 365 dagarna och samtidigt avger löften till mig själv om alla de saker jag ska göra och inte minst undvika under det årtionde som snart ska börja.

Fast just nu ska jag lägga av med att vara så jobbigt tungsint. Sparar all vemod och melankoli till nyårsaftonen. Istället ska jag nog gå och krypa ner bredvid D som sussar i rummet intill och känna mig barnsligt busig över att just ha pillrat på hans älskade MacBook utan hans vetskap.

Att tukta en argbigga

Idag är jag på något käckare humör jämfört med gårdagen. Kanske beror det på att S tog mig ut på långpromenad i solen, kanske beror det på att jag just hittade en bortglömd 50-lapp i mina jeans och därför nu kan kosta på mig något så lyxigt som thai-takeaway til middag. Kanske beror det bara helt enkelt på dagens bästa och allra finaste låt:

ASPD

Ännu en vecka, ännu en grå, regntung måndag som får en att börja överväga lyckopiller eller ljusterapi.

Jag känner mig idag…
- Trött
- Lättretlig
- Urfattig (åh, den 25:e – kom NU!)
- Oföretagsam
- Allmänt osällskaplig

Jag borde inte få vistas ute bland människor när jag är på sånt här humör. Lika bra att jag går upp till Universitetsbiblioteket, sätter mig i ett avskärmat hörn långt bort från alla andra studenter och gör något vettigt som att… ja, jag vet inte. Plugga?

I wear my garment so it shows

Det känns som om det hänt väldigt ofta på sistone. Att band och artister som jag gått och burit på, såväl i min iPod som i mitt hjärta, sedan flera år tillbaka plötsligt går och blir... ja, kända? Och nu verkar det vara dags igen. Bon Iver, som jag älskat med sådan hetta och sådan intensivitet under så lång tid nu att det känns som om jag aldrig gjort annat, ska tydligen figurera på soundtracket till vampyrkärleks-rullen New Moon. Med andra ord så är det bara en tidsfråga innan varenda fnittrig, tandställnings-prydd trettonåring på norra jordklotet går runt och nynnar på texterna till Blood bank och Skinny love, en framtidsvision som gör mig lite lätt illamående.

För mig så är Justin Vernon och dennes musik en bit av det förflutna, av ett suddigt men ändå distinkt minne, av en tid då jag utgjorde ena halvan av ett vi som idag inte finns längre. Nu kommer han snart att tillhöra alla. Inte längre vara min egen. Inte längre vara den där hemliga lilla tillflyktsorten som var min trygga famn alla de gångar jag kämpade med känslor jag själv inte kunde sätta ord på. Nu verkar det som att jag blir tvungen att släppa taget, trots att hjärtat utan tvivel kommer brista litegrann på kuppen.

Fast när sanningen ska fram, hur kan jag inte vilja att andra människor också ska få uppleva något så magiskt som detta:

Everybody's talking 'bout the stormy weather

Idag ska jag på utomhusexkursion i det skånska landskapet. Idag utfärdade SMHI en klass 2-varning ("Väderutveckling väntas som kan innebära fara för allmänheten, stora materiella skador och stora störningar i viktiga samhällsfunktioner. Allmänheten uppmanas att följa upp ny information på Internet, radio eller TV") över södra delen av landet.

Vädergudarna bara ääääälskar mig!

Invalido

För ett antal veckor sedan lovade jag min onormalt hurtiga vän K att jag någon gång skulle följa med och testa hennes mest älskade fritidssyssla, närmare bestämt träningsformen spinning. Tillfällig sinnesförvirring? Fylleidioti? Svår psykisk efterblivenhet? Orsaken till varför jag lät mig övertalas till att under hela 50 minuter frivilligt ägna mig åt denna form av inhuman självtortyr är för mig ett totalt mysterium.

Hursomhelst, idag blev i alla fall dagen då jag tvingades dra på mig spandexbyxorna och stå vid mitt ord.

Och hur mycket värk har jag då nu, cirka 1½ timme efter att jag klev av Friskis & svettis-cykeln? Låt oss säga såhär: min danske professor Anders kommer att ha jävligt ont i sin rygg imorgonkväll efter att ha tvingats kånka runt på en förlamad student med tjock vinterjacka en hel dag i Köpenhamn.

Söndagslåten

Jag vet inte vad det är för jäkla känsla som Damon Albarn väntar på, men för mig handlar det om känslan då baksmällan from hell äntligen har lämnat min kropp och befriat mig från det omänskliga lidande jag just nu befinner mig under!

Paraskavedekatriafobi

Nej, jag ligger inte död och halvt förruttnad på golvet i mitt korridorsrum, avliden från biverkningar av influensavaccinet. Har bara haft lite att göra den här veckan. Plus att blogglusten inte direkt har legat på topp. Men jag lovar att bättra mig nästa vecka. För ”with great fucking blogs comes great fucking responsibility”, eller hur var det C?

Idag är det fredagen den 13:e. Och istället för att utmana ödet och vår icke-existerande tur med att stapla runt onyktra på Lunds kullerstensgator i högklackat, tänker S och jag gömma oss undan i en biosalong och äta flottiga popcorn. Rullen vi ska se är den där über-hype:ade Paranormal activity, som tydligen ska vara rätt så mardrömsframkallande. Och eftersom D befinner sig ett stort antal mil bort för tillfället, finns det en överhängande risk för att det blir mitt kära biosällskap som måste ägna hela natten åt att sjunga Byssan lull och vagga mig till sömns i hennes starka, pilates-trimmade armar.

So far, so good

Överlevde nålen.

Sitter nu och väntar på frossan, febern, värken och allt det andra mindre trevliga som min mamma, sjuksköterskan, informerade mig om att jag förmodligen kommer uppleva de närmsta dygnen. Och vad kan vara ett bättre sätt att vänta in biverkningarna av ett influensavaccin på, än att lyssna på dagens låt:

Take your best shot

Nu ska jag gå iväg och få en injektion influensavaccin i armen. Har hört att köerna haft en tendens att bli rätt massiva på vissa platser och jag bävar lite inför att behöva stå och huttra ute i kylan hela kvällen. Funderar på att ta med mig termos, sittunderlag och en kursbok för att fördriva tiden någorlunda produktivt.

Tror dock jag nöjer mig med min iPod, en påse Stimorol och smskontakt med D, som för övrigt missat sin egen vaccinationstid eftersom han just nu sitter bakfull på ett tåg någonstans mellan tyska gränsen och Köpenhamn. Svininfluensa är en smäll man får ta när man hellre firar Berlinmurens fall tillsammans med ett gäng huliganer från Belgien, right?

Päls

Måndagslåten:

Dagens i-landsproblem:

Att ha ett oerhört craving efter Skogaholmslimpa med ost och gurka, men tycka att 5-minuterspromenaden bort till ICA Söderlivs känns lite väl mödosam för att jag ska orka dra på mig anständiga kläder och lämna min bostad.

Det är synd om mig.

Verklighetsflykt med Grumme grönsåpa

Jag har nu sopat, dammsugit och frenetiskt skurat hela min studentkorridor. Jag har bytt soppåsar på de två mycket osanitära toaletterna. Jag har plockat skräp i köket, diskat klibbiga stekpannor och städat undan varje spår efter den "lilla" förfest som igårkväll av någon oklar anledning hamnade i min 14 kvadratmeters-bunker till studentrum.

Spontan renlighetsmani av det här slaget kan i mitt fall bara betyda en sak: det finns en ångest-stor hög med söndagsplugg som just nu otåligt väntar på min uppmärksamhet och icke-existerande självdisciplin.

Cykelklubben från Indien

Dagens låt!

Gillar de här killarnas senaste skiva just nu. Låter lite som Interpols och Editors melankoliska, bräckliga lilla kärleksbarn.

Att bli injicerad av staten eller att inte bli injicerad av staten...

Idag fick jag ett brev från Region Skåne. Mellan kl. 16.00 och 20.00 nästa tisdag vill dom att jag ska infinna mig i Katedralskolans matsal för att få en injektion i armen. Detta för att jag inte ska drabbas av eller smitta mina fellow citizens med den, å så fruktade nya influensan.

Har varit lite tveksam till om jag faktiskt ska vaccinera mig eller ej. Är nämligen något av en hypokondriker när det gäller biverkningar av medicinska preparat, och av vad jag förstått så har det här vaccinet kunnat leda till värre saker än enbart lite klåda, svullnader och utslag. Sedan är jag ju också väldigt förtjust i konspirationsteorier i sådana här sammanhang, speciellt sådana som innehåller ordet zombie.

Förmodligen kommer det nog bli så att jag ändå tar den jäkla sprutan. Tar trots allt hellre risken att behöva se världen ur ett akterperspektiv resten av livet än tvingas hamna 2,5 meter under en mosstäckt gravsten med texten "Död i Baconfeberen of 2009".

Höstmusik

Dagens låt!

Ett tecken på att du kanske INTE borde ha stannat uppe efter läggdags för att se klart säsong 1 av Nurse Jackie:

Du travar in på Åhléns, plockar upp en varukorg och inser inte förrän efter du betalat, lämnat butiken och promenerat ca hundra meter nerför gatan att du fortfarande håller den i handen.

Och nej E, jag var inte det minsta på kanelen när detta hände!

Happy Halloween... typ

Man överbord

D var här igårkväll. Vi tittade på The Shining, åt chilinötter och diskuterade huruvida denna rulle möjligen kan vara den bästa skräckfilmen genom tiderna. Han påstod att Exorcisten höll den titeln. Jag ansåg att han hade fel, eftersom jag älskar Stanley Kubricks filmer och säkert har sett The Shining minst 7 gånger.

”Kan vi inte bara agree to disagree?” säger han efter 10 minuters menlös debatt och ler milt mot mig.

”Okej” muttrar jag tjurigt, tittar ner i knät så att jag slipper möta hans blick. Jag kan inte bråka med honom när han ser på mig på det där sättet, en svaghet jag är helt övertygad om att han vid det här laget måste ha upptäckt.

Fast det som skrämmer mig mest är inte hans vetskap om detta, utan det faktum att jag inte har något emot att han vet. En känsla som får mig att inse att jag nu officiellt är på väg ut på djupt vatten. Skymten av land börjar sakta men säkert försvinna vid horisonten och jag saknar både flytväst och tillräckliga simkunskaper för att kunna klara av en eventuell kapsejsning.

Känner mig totalt vettskrämd av detta. Fast samtidigt vet jag ju att det inte spelar någon roll. Jag är redan fast. Risken att sjunka finns onekligen där, men för honom är jag nog villig att trampa vatten så länge det behövs.

Ja må hon leva...

Idag firar en av de finaste människor jag någonsin fått nöjet att möta sin 20-årsdag. Tyvärr så hindrar min hemtenta mig från att vara där jag borde vara, närmare bestämt i Karlstad, så att jag kunde vara med när hon nu officiellt lämnar tonårslivet bakom sig och joinar oss andra i mer-än-halvvägs-till-40-klubben. Fast jag vet att med eller utan min närvaro, så kommer hennes dag med all säkerhet ändå bli minst lika fantastisk som hon är!

Så congrats, min Deizi. Må Gudarna vaka över de värmländska systembolagen!

"What are they tuning, a harp?"

Förutom ett par turkosa hotpants från Thailand-chartern '04 och ett osminkat fejs, så har dagens tentapluggs-outfit även bestått av en av mina många urtvättade (men mycket älskade) Kurt Koben-tischor. Av den anledningen blir detta dagens låt:

Jag säger bara WOW!

Presenting: Björn Gustafsson, i rollen som David Henriksson, min eminenta lillebror...

Dagens stressnivå: något över det normala, antal panikattacker: en halv… so far

Innan måndagmorgon kl. 10 ska jag ha skrivit klart tre rätt enorma hemuppgifter. Dessa 8 sidor, som utgör någon knepig version av hemtenta, förväntas vara fyllda med smarta analyser, briljanta resonemang och massa andra grejer som indikerar att jag åtminstone har fattat en tredjedel av allt som mina kära professorer föreläst om medan jag själv har dagdrömt/smsat/halvsovit.

Än så länge har jag bara ”funderat” på vad jag ska skriva.

In other words; den här helgen kommer t.o.m de här intervjuobjekten kunna anses ha mer till "liv" än mig

Bite me

Okej, jag vet att jag har tjatat om den förut men... den här jäkla vampyrvågen. Hela tiden har jag sett på detta fenomen som ännu en temporär, obegriplig fluga i västerländsk popkultur. En sån där lustig sak som om x-antal år kommer ha förvandlats till ett nostalgiminne vi entusiastiskt beskriver för våra ungars döva öron medan vi kör dom till veckans fotbollsträning, följt av ett "Morsan, inte för att låta otrevlig men... vem fan är Robert Pattinson?”

Men nu undrar jag om inte hela den här eviga blodsugartrenden börjat gå liiiite väl överstyr?

Long time, no see

Ber om ursäkt för den långvariga frånvaron. Har haft en del saker, både i kalendern och i mitt eget huvud, som upptagit det mesta av min tid och tankeverksamhet på sistone. Visserligen så finns en stor del av allt detta fortfarande kvar och pockar på min uppmärksamhet, men jag ska ändå göra ett aktivt försök att hålla denna så kallade blogg vid liv.

Idag är jag väldigt splittrad, rent känslomässigt. Känner mig frustrerad och ärligt talat lite förbannad, både på mig själv och på en massa yttre omständigheter som jag inte har någon kontroll över.

Samtidigt är jag så euforiskt lycklig över en viss sak att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Är så exalterad att jag verkligen måste anstänga mig för att lyckas få ner de här få raderna som jag skriver just nu. Allt jag vill göra är att hoppa upp och ner på min säng, krama någon, öppna fönstret och skrika ut den fantastiska nyhet som jag vet att inte en människa inom hörselavstånd ens skulle höja på ögonbrynen åt. Men det bryr jag mig inte om. Det här har gjort min dag, min vecka, min månad… ja, ni fattar.

Åh, om ändå 30 november inte vore så långt borta…

Kontraktsbrott

Jag vet, jag vet… vi hade kommit överens, du och jag. Det skulle snålas utav helsicke framöver. Inga takeaway-luncher, ingen garderobsutökning, absolut inget som skulle kunna falla under kategorin ”jävligt onödiga utgifter”. Jag lovade dig att göra allt för att skapa lite gladare siffror på mitt patetiska, barskrapade sparkonto. Och är det något jag hatar så är det att behöva bryta löften, det vet du. Fast tyvärr så har jag nog inget val i det här fallet.

Förlåt mig plånboken, från botten av mitt hjärta, men… jag tänker kosta på mig en utekväll på Babel den 26:e november.

Anledningen? Att få stå i publikhavet med en Caipirinha i handen och uppleva dom här:

Losing it

Klev av ren nyfikenhet upp på den uråldriga vågen på gymmet idag. Tydligen har jag gått ner 3 kilo sedan månadsskiftet. Lite överraskande, fast vid närmare eftertanke inte särskilt konstigt. Om man har käkat enbart havregrynsgröt och filmjölk i två veckor, eftersom magen gör revolt så fort man försöker stoppa i sig något annat, då är lite minskat kroppsomfång förmodligen en rätt naturlig konsekvens.

Med andra ord - släng er i väggen Atkins, GI-metoden och banan-dieten - nyckeln till drömkroppen inför beach 2010 är gammal hederlig, stressrelaterad magkatarr!

Lycka

Saker som gör söndagen den 18:e oktober till en mycket, mycket bra dag...
- att vakna av D som ringer bara för att fråga om man sovit gott
- en sol som värmer ansiktet när man tar sin morgonpromenad
- att London-E's plan landar på Kastrup om ett par timmar och att hon i en hel vecka kommer vara min, bara min !
- dagens mest fantastiska låt:

Wake up, there's a new kid in the town

Ska alldeles strax iväg till Ulrikedal på födelsedagsfest. Alkohol och magkatarr är ju inte direkt någon superhärlig kombo, och därför kommer jag att fira kära A relativt nykter ikväll. Men man kan ju ha kul utan berusningsmedel. Åtminstone har jag hört myter och rykten som säger att det är möjligt.

Fast härligt packad eller inte, dansa tänker jag i alla fall göra! I synnerhet till mina absoluta favoriter för tillfället, en gäng killar från Brooklyn, New York som har förgyllt min rätt sugiga vecka och därför får äran att stå för veckans fredagslåt!

Time for a change?

Är lite väl trött på min frisyr för tillfället. Tur att det finns uppiggande alternativ...

Ole dole doff...

Jag har nu mindre än 5 ½ timme på mig att bestämma om jag i 6 månader vill läsa...
- Engelska A, 30hp
- Mänskliga rättigheter, 30hp
- Freds- och konfliktvetenskap, 30 hp

Det är i stunder som denna som jag önskar att jag hade sökt professionell hjälp för min extrema obeslutsamhet. Hatar att jag aldrig kan bestämma mig, att jag alltid är så rädd för att fatta fel beslut. Kan inte ens välja vilken juicesmak jag vill ha på ICA utan att jag börjar flacka med blicken och ångest-stampa i golvet.

Ambivalens är ett lidande, ett handikapp som borde vara bidragsstött! Hör du det, Reinfeldt - BIDRAGSSTÖTT!

Botemedlet!

The Cure är visserligen inget cure mot mina magsmärtor, men de lindras ändå något tack vare dagens låt:

Helvetes förbannade &#%¤/#!

Ett ord: magkatarr.

Jag. Orkar. Inte. Detta!

Svarta nycklar

Dagens låt!

Intresseklubben, har ni anteckningspennorna redo?

Okej C, du vinner. Here goes...

Till frukost åt jag… gröna vindruvor (orkade aldrig handla igår så det stod mellan det och en halvfull burk Dolmio pastasås)

Den första skivan jag köpte var… ett impulsköp på en bensinmack under en bilsemester med pappa i mitten av 90-talet. Namnet på skivan? Gyllene Tider - Greatest Hits.

Något jag aldrig förstått mig på är… Twitter. Och människor som älskar Lars Winnerbäck.

Min första kärlek hette… David, the boy next door när jag var fem år och fortfarande bodde i Vålberg. Hur kär var jag? Well, låt oss bara säga att det inte är någon slump att min lillebror, som är fem år yngre än mig, delar hans namn.

Den senaste låten som spelades i min iPod var… Radiohead – House of cards

Mina matvaror köper jag på… Coop vid Mårtenstorget. Ica vid Clemenstorget de dagar jag har ork/lust att promenera längre än i 10 minuter.

Min favoritdrink är… Med någon annans VISA-kort: Caipirinha. Med mitt eget: 20-kronors öl ur tappen.

Jag har en fobi för… att spy. De allra flesta finner det nog obehagligt och äckligt men för mig slutar det inte där. Jag får ren dödsångest om jag måste kräkas. Det känns som att jag inte får luft, vilket leder till att jag i 9 av 10 fall börjar gråta och smått hyperventilera.

Den person som gjorde mig riktigt arg senast var… Fredrik Federley och hans desperata försök till att också kunna få ligga då och då.

Det tråkigaste jag vet är… att skala potatis.

Jag är allergisk mot… penicillin. Och självrättfärdiga människor. Och Takida.

Den senaste gången jag fick mitt hjärta krossat var… dagen då jag insåg att Kings of Leon blivit Rix FM-musik.

Just nu läser jag… förutom mina älskade kursböcker, The Brief Wondrous Life of Oscar Wao av Junot Díaz

Det jag ångrar allra mest i mitt liv är… att jag inte följde med S till Malmö ikväll, så att jag slapp sitta här och skriva random listor om mig själv för att försöka bota min uttråkning.

Det är bara mjölk!

En fördel med att vara vansinnigt trött är att man drar på munnen åt i princip till vadsomhelst. Ett exempel? Vad sägs om Calles tredje desperata försök att mildra mitt lynniga humör.

Cranky

Ny vecka och jag har varit klarvaken sedan 05.03. Fråga mig inte varför. Allt jag vet är att min totala oförmåga att somna om då jag väl har slagit upp ögonen kommer att ha allt annat än positiva effekter på mitt måndagshumör.

Återkommer ikväll med en rapport om hur många stackars människor jag verbalt har misshandlat under dagen. Det fysiska övervåldet ska jag försöka hålla ner till ett minimum.

Songs of desperation, I played them for you

Lite flummig, atmosfärisk indierock från Australien får bli temat för dagens låt!

Spiegel, spiegel...

Sanna och jag har oerhört djupa och intelligenta konversationer när vi gör oss redo för utgång

S: Gud, jag hatar min hallspegel! I andra speglar tycker jag att oftast att jag ser bra ut, men så fort jag ställer mig här så ser jag ut som before-bilden i någon av dom där reklamfilmerna för anti-åldringskosmetika.

Jag: Låter som att din hallspegel och min badrumsspegel kommer från samma onda tillverkare.

.....

.....

S: Fast undrar vad som är bäst egentligen? En spegel där man ser snyggare ut än i verkligheten eller en där man ser fulare ut än man egentligen är?

Jag: Vet inte. Man tycker ju att dom åtminstone borde skriva det på förpackningen. ”Ful-spegel 79 kr, sänk ditt självförtroende till botten – bli glatt överraskad på krogen!”

S: Jag vill nog hellre ha snygg-spegeln. Tror inte att jag skulle klara av att se mitt morgonansikte i en spegel som får mig att se ännu mer ut som en statist i Dawn of the dead.

Morrissey älskar mig i alla fall...

Eftersom jag i mitt sjukdomstillstånd inte gör mycket annat än att ligga i horisontellt läge och mölja i mig saker som skulle få Anna Skipper att se rött, får detta bli dagens låt!

I'm not sick but I'm not well

Känner att jag inte riktigt har förtjänat titeln “bloggerska” på sistone, men det är svårt att få till en schysst inläggsfrekvens när man ligger nedbäddad i ett halvt koma-tillstånd och energinivån inte räcker till mer än att plöja tv-serier, youtube:a och feberhallucinera.

Blev dock tvungen att spendera en halvtimme ute i the real world idag. Mitt förråd av febernedsättande läkemedel sinade nämligen igår, och eftersom de små vita tabletterna är det enda som håller mig vid något slags medvetande blev jag tvungen att pallra mig iväg till Apoteket vid Mårtenstorget.

Måste ha sett ut som en junkie med svåra abstinensbesvär när jag stod där i kön, krampaktigt hållandes i mitt lilla paket Ibumetin medan kroppen skakade av frossa och små svettpärlor trängde fram i pannan (jag svär, så fort jag såg de välfyllda värktablettshyllorna hörde jag ljudet av 20 gospelkörer som enstämmigt ropade Oh, praise the lord! i mitt huvud)

Nu har jag precis intagit ett himmel-piller och väntar otåligt på att effekten ska infinna sig. Vet att jag förmodligen är en karta från att hamna på rehab-väntelistan, men om jag ska överleva detta och undvika obehagliga hallucinationer om Iprenmannen (tänk babyn-i-taket-scenen i Trainspotting) så måste jag få ”missbruka” vidare tills febern är puts väck!

I've never been so good at shaking hands

Dagens låt!

Det har gått mer än 6 år sedan bandet The Strokes fullkomligen förändrade mitt liv. Mannen vid namn Julian Casablancas skulle då för alltid erövra en speciell plats i mitt bultande tonårshjärta, och i mina ögon så kan detta briljanta musikgeni omöjligen göra något fel. Hans första singelsläpp som soloartist är inget annat än ett bevis på att det sistnämnda faktiskt är sant!

Ack, Wermland du sköna...

Ber om ursäkt för den senaste tidens brist på updates. Sjukdom och hemtentor har en tendens att sabba bloggrytmen, särskilt när de väljer att anlända och fucka upp livet samtidigt.

Men anyways, idag är det fredag och om mindre än två timmar så kommer min ömma moder och mormor att checka in på sitt hotell här nere i Lund. Detta innebär alltså att jag har mindre än två timmar på mig att göra vad jag kan åt den mindre hygieniska inomhusmiljö som jag lever och frodas i här i min studentkorridor. Tror nämligen inte att knarkarkvarts-interiören kommer gå hem hos mina kära familjemedlemmar. Speciellt inte med tanke på den så kallade renlighetsfreak-genen som sedan många generationer bakåt har drabbat kvinnorna i släkten Henriksson.

Själv tror jag att jag blev lyckligt förskonad från denna. Om inte så har i alla fall det senaste året som boende i denna sanitära olägenhet som stavas Wermlands Nation varit ett effektivt botemedel. Vem sa att studentlivets baksidor inte kan föra något gott med sig?

"And that's why I don't like cricket..."

Dagens låt!

(Även känd som soundtracket till min rulla-höfterna-iförd-pappatröja-och-solglasögon-med-rullgardinen-nerdragen-dans)

10CC - Dreadlock Holiday
Uploaded by manon42. - Watch more music videos, in HD!

Bookworm

Sitter just nu och häckar i Edens bibliotek. Inlämningen för kursens första tenta börjar närma sig, och eftersom jag bestämt mig för att denna termin INTE behöva drabbas av dödsångest och hulkande panikattacker natten innan deadline, tänker jag nu tjurigt offra allt det roliga som denna fredagseftermiddag hade kunnat innehålla. Istället tänker jag spendera den med mina tegelstenar till kursböcker.

Hade egentligen velat gå på kvällens hejdå-fest för en bekant som snart reser hem till södra Deutschland, men de här schizofrena attackerna av plötslig självdisciplin är ju så extremt sällsynta i mitt fall. Lika bra att smida medan järnet är varmt.

För vem behöver ett socialt liv när man kan dricka blaskigt automatkaffe och läsa sida efter sida om den Demografiska Transitionsmodellen?

Jag är kär!

Förlåt mig plånboken, jag vet att du fått utstå mycket på sistone men detta kan inte hjälpas.

Jag måste bara ha den här:

JB

Dagens låt!

Åh, just det...

Fick även en sms-rapport vid 2-tiden igårnatt från K som befann sig i Göteborg. Tydligen så var Ingvar Oldsberg ute i lördagsvimlet. Tydligen så har denne äldre herre en viss förkärlek för thailändska damer som ligger i gränsområdet för att betala vuxenpris på bussen.

Lite personlig research för På Spåret – Asia Edition måntro?

När Malin är uttråkad så talar hon om sig själv i tredje person

Lördagkväll, klockan 20.33, en något försenad Malin stiger på 4:ans buss med destination Delphi. I H’s korridor skulle det vankas förfest, och med vinglaset i hand deltog hon där sedan i diskussioner om bland annat näsapor, diverse idiotiska manspersoner och inte minst Carola. Runt 22-tiden blev det dock dags att dra vidare på eftersläpp. Men då Malins cykel under vinterhalvåret drabbats av rödbruna cancern (hennes fars fyndiga namn för rostangrepp på alla slags transportfordon) erbjöds hon skjuts av kära E bakpå hennes pakethållare. En något obekväm med ändå trevlig 5-minuters färd senare intog sällskapet sin plats i den växande kön alkoholpåverkade studenter utanför Östgöta Nation.

Men katastrofen inträffar plötsligt; Malin upptäcker att hon i sin enfald glömt det livsviktiga studentlegget hemma i byrålådan. I sann Tour de France-anda kastar hon sig då upp på E’s cykel och börjar för glatta livet trampa fram genom de trånga kullerstensgatorna, skickligt zick-zackandes mellan gröna stadsbussar och överförfriskade Lundabor, för hämta det jäkla plastkortet och hinna tillbaka till sina vänner. Hon genomför detta mission med bravur inom loppet av 7 minuter.

Väl inne på det östgötska dansgolvet börjar Malin och hennes fina sällskap dansa runt till bland annat Eric Prydz, Flo-Rida och inte minst en slaktar-remix på Kings of Leon’s Use Somebody. Malin kände sig något purken över kvällens musikutbud, men bestämde sig för att moget acceptera att det faktiskt existerar människor som VILL partaja till denna typ av musik (läs: bedövade öronen med mer alkohol). Hon beslutade sig därför för att socialisera litegrann istället. Det samtalades med bland annat gamla Pol. kand-kamrater, en trevlig men något sinnesrubbad amerikan från Munich och även en gammal festivalbekantskap från Arvika ’07. Malin lekte dessutom fredsmäklare i en vem-är-drygast-dispyt mellan en 08 och en Malmöit genom att på sitt charmiga sätt förklara att båda två visserligen kan vara enerverande ibland men att ”i värmlan’, där älsker vi faktiskt alle lika möe”.

Vid 2-snåret bestämde sig Malin med en gäspning för att det var dags att bege sig hemåt. Där väntade nämligen sängen och hennes underbara sällskap för kvällen, en Ipren 400 mg.

Överlag, en mycket fin lördagskväll som en sliten Malin ger 3½ guldgula Brahma-flaskor av fem möjliga!

Same fucking bands, too much hype

Dagens låt!

Idag undrar jag...

Hur man bör känna inför att bli kallad ”snäckan” av en käck klädbutiksexpedit samtidigt som han lämnar över ens kvitto?

Jag blev lite för överrumplad för att få fram någon egentlig reaktion när det hände. Och eftersom jag just nu är för stressad för att hinna reflektera mer över händelsen, tänker jag lämna över beslutet till er; ta illa upp och komponera en bitterfittig insändare till Sydsvenskan eller bara tagga ner och känna mig ”smickrad”?

"My Führer, I never said that... I love that walrus song!"

Han vet minsann hur det känns när hjärtat brister, den där Adolf.

Tummen upp!

Sitter just nu och kollar in höstens spelningsutbud i lilla Lund. Not too bad faktiskt. Både Kings of convenience och Fibes, oh fibes! kommer hålla låda på Mejeriet inom de närmaste två månaderna.

Sanna, förbarma dig och bli mitt sällskap?

"I don't like horses... at all!"

Summering av helgen med T & K:
- 6 falafelrullar med skum sås
- 2 flaskor vitt
- 1 flaska tallbarrsgin
- 2 avbrutna sängplankor
- 1 försvunnen svart bh
- 1 tårfyllt sammanbrott a lá fjortisfyllefest i första ring
- 1 ”häst” från Stockholm
- Kopiöst många nyfödda "Åh, minns ni den där gången..."-minnen

Resultat: 1 jäkligt sliten Malin som snart ska gå och lägga sig...

Come back and haunt me

Fint besök

Idag kommer mina värmländska jäntor hit efter att ha spenderat x antal timmar på varsin ovädrad, skumpande buss.

Därför ska jag nu ge mig ut på stan och bunkra upp mina sinande förråd av barnförbjudna drycker, Ipren och bakisproviant. För känner jag dessa två rätt, vilket jag efter 5 år definitivt tror mig göra, lär detta bli en av dom där helgerna som kommer gå till historien.

Jag ä int' bitter

Idag blev jag brädad av en spinkig 50+ herre när min gympagrupp, likt väldresserade cirkushästar, skulle löpa runt, runt i den svettosande träningslokalen. Gång på gång så kunde jag i min högra ögonvrå se denne man flinande blåsa förbi iförd sina urtvättade bermuda shorts som andades ”Bosses bakgårdsloppis 1978”.

Till vederbörande, om du nu har för vana att läsa 21-åriga studentskors bloggar, något jag säkert tror att du har, vill jag bara säga en sak: du må ha bättre kondis men jag har slät hy och normala kolesterolvärden! Suck on that!

Vampire weekend

Jag hade stora förhoppningar på den här helgen. Jag skulle dammsuga, boka tvättid, ringa viktiga samtal och inte minst plugga. Ändå är det enda jag kan urskilja ur de senaste dygnens minnebilder mig själv hängandes på Lilla torg och användandes mitt VISA-kort smärtsamt många gånger (på överdyr krogöl i synnerhet).

Sedan har en stor del av veckoslutet även spenderats på ett nej-jag-har-inget-liv-stort antal avsnitt av True blood. Av de senaste 48 timmarna har jag spenderat totalt 715 minuter på att se solbrända bondlurkar och vitsminkade vampyrer klunka i sig blod, ha sex och ägna sig åt diverse andra trevliga aktiviteter i den dammiga amerikanska södern. Can you say ”produktiv helg”?

Alright, jag vet att jag länge tillhört klubben som himlat med ögonen och suckat över att den jäkla blodsugarvågen i populärkulturen aldrig tycks vilja ebba ut. Nu får jag väll äta upp en stor portion av dom orden. Åtminstone delvis. Twilight-hypen kan gärna få dö ut, och med den all fixering vid den, åh, så stilige Robert Pattinson (okej, killen ser bra ut men hans utseende är ju INTE i proportion med antalet papparazzifoton och vem-bryr-sig-artiklar i kvällsblaskorna).

HBO:s tv-serie däremot, där människor knarkar vampyrblod och Alexander Skarsgård spelar tusenårig viking med huggtänder, den är inget annat än ren och skär finkultur!

Shake it like a crazy woman on a Japanese gameshow

Dagens låt!

(Har ingen aning om huruvida detta är den OFFICIELLA videon eller ej. All I know is that jag älskar't!)

Lovande utsikter

Var nyss på intromöte för nya höstkursen. Samhällsgeografi, 30 hp är ämnet och jag känner mig förvånansvärt skolpepp. Kursen verkar vettig, klassen består till 50 % av nya ansikten och en av lärarna hade dessutom pimpade birkenstocks med paljetter. Har dock inte bestämt mig om det sistnämnda är att betrakta som ett bra eller dåligt tecken.

I dagsläget lutar det i alla fall mot att alternativ nummer 1 kommer bli den officiella planen. Vet inte om det är lövträdens höstskiftningar, den familjära falafeldoften över Mårtenstorget eller en viss persons förtjänst men jag verkar ha blivit lite förälskad i den här stan på nytt. Av någon anledning så känns i alla fall tanken på ännu en stressig och dekadent höst i Lund inte lika hemsk längre. Kan bli bra det här, mycket bra faktiskt…

The search is over...

Inget mer krogragg eller patetiskt flirtande i ICA-kön, jag har hittat min soulmate!

Åh glömde nästan...

Dagens låt!

Omen

Inatt, runt 4.20-snåret, vaknade jag av en mardröm. Jag blev jagad av två män genom en Göteborgsförort, medan jag krampaktigt höll en stor låda i famnen. Av någon anledning så sprang jag mot ett McDonalds, men när männen väl hann ifatt mig utanför en av drive-in-luckorna så inträffade inte det som jag hade väntat mig. Istället för att göra mig till ett chockerande 2-minuters inslag i Efterlyst så stannade männen bara upp. Den ene öppnade en burk läsk, Dr. Pepper hann jag uppfatta, som han började klunka i sig. Den andre stirrade bara på mig innan han efter en lång stund sprack upp i ett leende som skulle ha fått de flesta härdade tandläkare att vända bort sina huvuden i avsmak. I nästa stund slår jag upp ögonen.

Och nu undrar jag:

1. Försöker mitt undermedvetna på något bisarrt sätt avskräcka mig från en flytt till Göteborg genom att koppla ihop staden med dålig munhygien och den enda läskedryck i världen som ger mig kväljningar?

2. Var barndomens överkonsumtion av Happy Meals orsaken till att jag än idag tydligen associerar amerikanska hamburgerkedjor med trygghet?

Who knows? Allt jag vet är att jag inte kommer ändra mig; jag tänker dra västerut i januari! Om detta sedan innebär att jag kommer behöva pröva ut lösgaddar innan jag når 25-årsstrecket, so be it!

Dagen-efter-ångest och lite därtill...

Okej, jag vill redan här förvarna er om att detta kommer bli ett långt inlägg. En sån där irriterande, utdragen och ångestfylld text som bara ni som verkligen är intresserade/extreeemt uttråkade kommer att orka läsa mer än fem rader av. Men faktum är att jag behöver skriva av mig, so here we go:

Ni som umgås med mig på en nästintill daglig basis och därmed har nöjet att få ta del av alla seriösa och mindre seriösa saker som pågår i mitt huvud, ni vet att jag under lång tid funderat på att flytta till Göteborg. Och nu har jag nästan bestämt mig; det är så det kommer bli.

Har alltid älskat Göteborg mer än någon annan stad i Sverige. Och när jag nu insett att Pol. kand. programmet, även om det hittills varit grymt kul, inte är den väg jag verkligen vill ta, har jag samtidigt upptäckt att den enda utbildning jag faktiskt vill gå endast finns vid Göteborgs Universitet. Dessutom så kommer flera av de personer jag tycker allra mest om i denna värld snart att packa sina egna flyttlass och officiellt bli göteborgare. Alla pilar tycks med andra ord peka på att det är på västkusten jag hör hemma.

Men Lund då? Jag älskar ju den här staden, älskar människorna, älskar skånskan, älskar de smala, labyrintliknande kullerstensgatorna som alltid gör klackar + alkohol till en knivig kombo. Har ju rotat mig här, skaffat mig rutiner, fått känslan av att mitt liv äntligen, ÄNTLIGEN är på väg någonstans… även om jag inte riktigt vet vart än. Det tar emot att lämna allt det där, trots att jag vet att det förmodligen är det enda rätta.

Fast då är frågan; vad i hela friden ska jag göra i höst? Visst, jag skulle kunna stanna här i Lund fram tills januari och då flytta till Göteborg lagom till vårterminen. Men då har vi genast ett nytt problem. Om jag väljer att fortsätta ännu en termin på Pol. kand. programmet, då kommer jag att tvingas läsa en kurs som jag inte är säker på att jag ens vill läsa överhuvudtaget. Dessutom så kommer det innebära att jag förbrukar ännu en av de få terminer där jag är beviljad CSN-pengar, vilket i sin tur innebär att jag en termin på den 5-åriga utbildningen i Gbg kommer stå utan garanterad inkomst. Känner därför att ännu en höst som Lundastudent varken är ett smart eller lockande beslut.

Så detta är alltså alternativen jag överväger just nu:

1. Stanna kvar i Lund över hösten, läsa ännu en kurs på programmet och sedan flytta till Gbg under helgen mellan höstterminen och vårterminen

2. Ta en sabbatshöst, hänga i Karlstad med nära och kära ett tag och sedan i lugn och ro packa väskorna och påbörja livet på västkusten

Vet inte riktigt vad jag bör göra. Min hjärna har aldrig riktigt mästrat konsten att ta kvicka, smarta beslut när jag står inför vägskäl av den här typen. Speciellt inte i stunder som denna, när alkoholen är på väg ut ur kroppen och jag endast fått 5 timmars ”sömn”.

Ska ta en promenad med Sanna om en stund. Förhoppningsvis så kan hon hjälpa mig att närma mig ett vettigt beslut. Två bakfulla hjärnor måste ju funka bättre än en, right?

När Malin tar sommarlov, so does her blogg

Nä hörrni vad säger ni, är det kanske dags att återuppta verksamheten?

I do believe it is. Fast det får bli imorgon.

Nu ska jag och Sanna dricka upp vårt danskimporterade rosévin och sedan vandra upp till Jonathan på Sparta, där dom tydligen redan dansar uppe på dennes raggliga matbord. Kan nog bli bra det här...

Tills dess, håll till godo med dagens bästa låt!

Medborgarplikt is what it is!

Förresten barn! Alla ni myndiga som inte redan har förtidsröstat till EU-valet, ni drar omedelbart på er första bästa par urtvättade mjukisbyxor och pallrar er iväg till vallokalerna!

Om ni sedan kryssar för höger, vänster, blankt, påskharen – doesn’t matter. Huvudsaken är att ni gör’t!

Rødgrød med fløde

Gårdagskvällen i grannlandet var verkligen något utöver det vanliga. Är lite för trött och sliten för en lång utläggning, men jag kan däremot bjuda på lite lärdomar från de 18 timmar som spenderades i ”Køben":

• Danska är ett extremt osexigt raggspråk
• Vuxna karlar, oavsett nationalitet, älskar att bröla ihop till den här låten
• När Sverige och Danmark är mitt uppe i en VM-kvalmatch och du befinner dig på fiendens territorium, spring då INTE nedför en huvudgata endast iförd blågula kalsonger och sjung svenska nationalsången (OBS! Inte min geniala handling, mina underkläder hade tyvärr inte de rätta kulörerna).

School's out for summer

Har mottagit lite klagomål över min blogg-frånvaro den senaste veckan. Skyller på stress och tidsbrist. Och på alkohol, alltid den där jäkla alkoholen!

Hur som haver, idag står det Sveriges nationaldag i almanackan. Ironiskt nog ska detta firas på andra sidan gränsen, närmare bestämt i Köpenhamn, tillsammans med goda vänner, en främmande tysk och mycket billig øl. Sedan har jag hört något om fotboll också, dock något mer oklart.

Men innan dess ska jag tvätta kläder, ringa Swedbank och försöka få tag på en händig karl som vet hur man bryter upp cyklellås.

Multitasking när man är bakfull är en konst, mina vänner!

Att bota måndagsångest

Solen skiner, varenda jäkla meteorolog har lovat värmebölja och jag sitter isolerad inomhus med flera timmar av ångestfyllt plugg framför mig.

Känner att jag måste få in lite sommarfeeling i denna klaustrofobiska bunker till korridorsrum, annars kommer jag garanterat att bli tokig.

Därför, mina vänner, så blir detta dagens låt!

Livets viktigaste insikter kommer när man är på kanelen

Hittade just det här i min mobil:
”Note to self: vin i tetrapack är bästa uppfinningen typ ever!!!”

Tror att vi kan ha hittat förklaringen till varför min hjärna idag tycks ha en konsistens som äppelmos.

Under asfalten så finns stranden

Tror förresten att jag har hittat min sommarförälskelse för 2009: Deportees senaste singelsläpp. Och om resten av skivan är fylld av lika fjäderlätta popmelodier och musikaliska känslotoppar och dalar så kan det nog faktiskt bli tal om bestående, ovillkorlig kärlek.

Me love you long time

Tror att jag har ett missat samtal från Bangladesh. Eller Taiwan. Landsnumret är lite oklart, men jag skulle gissa på att den använda telefonen finns någonstans där i krokarna.

Mig veterligen så har jag inga vänner eller bekanta borta i fjärran land för tillfället. Därför finner jag bara två möjliga förklaringar till detta otroligt intressanta mysterium…
1. Någon foppa-toffelsbärande Svensson-turist har beställt en Singha Beer för mycket och slagit fel nummer
2. Jag har just blivit uppringd av det där asiatiska phonesex-företaget som K berättade ringer runt till västerländska hushåll och erbjuder sina "tjänster"

Eftersom det är fredag, rätt grått väder och jag känner mig i behov av lite uppskattning, väljer jag att köra på teori nummer två.

No recess!

Har känt på sistone att min självdisciplin inte riktigt fungerat i hemmiljö, så i ett desperat försök att få något nyttigt gjort har jag idag placerat mig i Edens bibliotek. Förhoppningsvis så kommer alla dammiga böcker, den mystiska lukten av rödlök (?!) och lite blaskigt automatkaffe få mina hjärnceller att arbeta på en mer produktiv nivå. Jag tänker inte ens låta den skumma gubben i laxrosa oversizead manchesterjacka som, av någon oförklarlig anledning, strövar runt mellan hyllorna distrahera mig.

Nu ska här bedrivas akademiska studier, banne mig!

Lite fladdermus åt ögonfransarna

Dagens låt gott folk!

Irländare är otroligt kloka människor

"That's the great thing about being young, you see... there are no mistakes, just research", sade han sluddrande medan han kärleksfullt omfamnade mig.

Sedan hoppade han in i taxin och försvann bort någonstans i lördagsnatten. Kvar stod jag på trottoaren, hållandes en glödande Marlboro Light och med en plötslig känsla av att allt nog faktiskt kommer ordna sig till slut.

Finally!

Idag landade förresten min favorit-Kristin på Arlanda, efter att ha tillbringat nästan tre månader bland aussies, tuk tuks och thailändska ladyboys.

Kort sagt, ÄNNU större anledning att fira!

I live on the right side, I sleep on the left

Efter 4 timmar av vånda, nervösa svettningar och frenetiskt suddande så är nu dagens salstenta äntligen över (ett fenomen som förövrigt måste förespråkas av samma människor som tycker att Guantánamo är ett schyst ställe).

Och hur gick det då? Well, även om fröken med all säkerhet inte kommer klistra fast någon guldstjärna i kanten på mitt formulär, tror jag inte att jag kommer behöva infinna mig för omtenta i augusti. Hoppas bara på att magkänslan idag inte är lika ur funktion som den varit kring allt annat i mitt liv på sistone.

Hursomhelst, detta temporära ångest-slut ska i alla fall firas med 23-årsfest på Vildanden. H är kvällens födelsedagsbarn, gratis dryck och andra ”förfriskningar” är utlovat och det ryktas även om att en viss skånsk celebritet kommer närvara. Jag kommer att bli grymt besviken om det sistnämnda inte är sant. Riktigt kaffet-är-slut-och-jultomten-existerar-inte-besviken.

(Och E, innan du hamnar i euforiskt upplösningstillstånd - nej, det är inte Björn Ranelid)

God damn you, Jesus!

Idag hade jag planerat att bryta mitt tentapluggs-maraton och ägna mig åt lite välbehövd motion. Siktade in mig på mitt vanliga aerobicspass vid 17-snåret och påbörjade sedan 30-minuters vandringen upp till Gerdahallen, rätt peppad och munter till och med. Dock skulle det goda humöret inte bli särskilt långvarigt.

Väl framme blev jag informerad om att idag minsann inte är någon vanlig dag, det är Kristihimmelfärdsdagen. Och eftersom Jesus för mer än 2000 år sedan valde just denna dag för att sväva upp till himmelriket, måste ju alla gympascheman för dagens vanliga dödliga totaländras. Hur logiskt som helst!
Att få svettas iförd 80-tals tights i sann Call-on-me-anda var alltså uteslutet, och mina alternativ var att antingen promenera hemåt igen eller delta i ett rygggympa-pass tillsammans med Lunds seniorer.

Promenaden hem blev lång. Och tjurig.

De kommer få bära ut mig med lyftkran

Någon som minns Nip/tuck-avsnittet där en voluminös patient suttit så länge framför TV:n att hennes hud tillslut börjat växa ihop med sofftyget?

Ville bara ge er en illustrerande bild av hur mitt liv i tentapluggs-isolering ser ut för tillfället.

Visste väll att jag var ett musikaliskt geni innerst inne

Härmade frugan och ägnade mig åt detta onödiga tidsfördriv i några minuter:

1 - Go to "wikipedia." Hit “random” or click http://en.wikipedia.org/wiki/Special:Random
The first random wikipedia article you get is the name of your band.

2 - Go to "Random quotations" or click http://www.quotationspage.com/random.php3
The last four or five words of the very last quote of the page is the title of your first album.

3 - Go to flickr and click on “explore the last seven days” or click http://www.flickr.com/explore/interesting/7days
Third picture, no matter what it is, will be your album cover.

4 - Use photoshop or similar to put it all together

Har ej Photoshop och orkar inte Paint. Men här har ni den i alla fall: Pârâul lui Vereş efterlängtade debutplatta - Splendid failure to do the impossible. Kommentar till albumbilden känns överflödig.

Extremt obehaglig REM-sömn

Inatt drömde jag att Carl-Jan Granqvist höll mig gisslan i sitt hem med en revolver tryckt mot min panna.

Analys på detta tack!

(Och inget strunt om att jag behöver placeras i ett madrasserat rum iförd tvångströja, något sånt har jag ändå inte tid med)

Europa gillar Harry Potter-look-a-likes med fioler

Lördagskvällen hemma hos C innehöll brasilianska drinking-games, en oerhört viktig debatt kring ordet lagom och en norsk vinst i Eurovision Song Contest.

Kul för grannlandet. Mindre kul för H som satsat dyra pengar på att Finlands motsvarighet till E-type skulle gå segrande ur striden.
Lärdom: européer gillar brölig monsterrock, inte datagjord spinning-musik som hör hemma på en Absolute Dance 1997-skiva.

Nu ska jag dagen-efter-hänga på en filt och förtränga det faktum att jag har salstenta i Internationell ekonomi på lördag.

All work and no play makes Malin en väldigt lättövertalad student

Har efter noga övervägande bestämt mig för att ge efter för grupptrycket. Sitter nu och läppjar på mitt Chill Out Sunset medan jag väntar på E och vi tillsammans ska hoppa på tåget mot "falaffelstaden".

Jag är en svag och oduglig människa. Och nu dessutom lite salongsberusad.

När åldern börjar ta ut sin rätt...

Fick just ett sms av E. Tydligen finns det önskemål om att jag ska följa med till Malmö ikväll och – jag citerar – ”göra stan osäker”. Vet dock inte om jag är på humör för några sådana aktiviteter denna fredag.

Hade faktiskt tänkt vara så wild and crazy att jag INTE skulle komma hemstaplandes vid 3-snåret och sova borta alla de produktiva saker jag tänkt göra nästkommande dag. Bara sitta här ikväll med min härliga International Ecomomics, tugga på en halvtinad micropizza, zappa lite mellan Så ska det låta och MTV Cribs tills uttråkningen tar ut sin rätt och jag somnar vid 21.30.

Känner hur levern ger tummen upp för den planen. Rehab-Friday it is!

Chilcas - för det är jag värd

Nyss hemkommen från en seriös study-session uppe på Ekonomicentrum. Av mina 11 vakna timmar så har nu hela 7 stycken ägnats åt att läsa om portföljvalsteori, relativa faktorpriser och en massa annat ekonomiskt dravel som CSN helst vill att jag ska kunna. Är rätt så stolt över denna nyfunna (men sannolikt tillfälliga) självdisciplin, så mycket att jag faktiskt känner att en belöning vore på sin plats.

Ett glas vitt i kvällssolen på C’s balkong? Jo, jag tackar.

Det är något allvarligt fel på mig

Jag kunde inte låtsas längre. Är trött skuldkänslorna, trött på frustrationen över att det jag vill och borde känna inte är vad jag verkligen känner. Orkar inte fortsätta ignorera tomrummet som den där härliga känslan skulle ha fyllt om den bara funnits där.

Antog att allt som behövdes var lite mer tid, att allt skulle bli perfekt om jag bara väntade tålmodigt och lät det komma. För allt var ju så enkelt och lätt med dig. Förstod bara inte varför den där ”felheten” ändå fanns där, den som skaver på insidan och säger åt mig att jag är falsk och självisk.

Du betyder så otroligt mycket, förmodligen mer än du någonsin kommer veta, men jag kan inte fortsätta se dig i ögonen och säga ord som jag vill mena men inte gör. Hoppas att du kanske någon dag kan förstå. Förlåt mig.

Oh but Mr. Klarström, they will never understand our love...

Jag gillar att min manlige syokonsulent skickar mail till mig kl 23.22 på kvällen. Nu är vi bara ett litet steg från förtroliga och ”icke-formella” MSN-konversationer in på småtimmarna, I can feel it!

Vardagens irritationsobjekt, del 1

Vuxna, till synes intelligenta människor som inte kan stava till ordet lugnt.

Har man gått ur mellanstadiet och inte befinner sig under någon grad av alkoholpåverkan, då är det INTE acceptabelt att skicka ett sms med raden "Ingen fara, det är hur 'lungt' som helst”! Och hör sen!

Viktiga dagen-efter insikter

Valborgsfirandet i Lund kan inte beskrivas som annat än förträffligt. Förträffligt väder, förträffliga människor, förträffligt mycket alkoholhaltiga drycker som började intas redan klockan 10. Enligt min bror (som tydligen inte har bättre saker för sig än att kolla på kvällsnyheterna) så hade runt 20 000 människor samlats i Statsparken för alkoholdrickande och allmän odräglighet. Det kallar jag gemenskap!

Innan festligheterna sedan fortsatte på kvällen så hade jag några ärenden att uträtta. Och jag måste säga, att vandra runt i stan kl 15.30 på en torsdagseftermiddag – berusad – var en tämligen intressant upplevelse. Gick runt lite som i min egen dimmiga lilla värld och tycktes vara nästintill helt utan hämningar. Snubblade till ett flertal gånger på plana ytor. Fnittrade lite väl högt när jag stoppade in mitt VISA felvänt i Åhléns kortläsare. High-fiveade A-lagarna utanför systemet som sörjde att butiken var stängd för dagen. Eller nej, det sista gjorde jag inte. Men visst hade det varit trevligt?

Jag upptäckte dock senare en liten baksida med att genomföra vardagsgöromål under the influence. Skulle inhandla mat inför morgondagens (läs: dagens) bakfyllekurerande, och av någon oförklarlig anledning så hamnade inte en utan TVÅ burkar Zeta Sojabönor i min kundkorg. Sojabönor! What the F, liksom? Allmänna pinsamheter och random vad-fan-tänkte-jag-på-hångel i all ära, men att under alkoholpåverkan slänga bort dyra CSN-pengar på konserver med vedervärdigt innehåll – inte ok!

Nej, någon dygnet-runt-alkoholist tänker jag då inte bli. Jag sparar min alkoholism till stunder då det är mer passande, dvs. när som helst förutom vid tillfällen då kylskåpet ska fyllas.

I valet och kvalet

Idag blev jag informerad om att jag är förpliktad att fira kvalborg imorgon.

That’s right people - KVALBORG! Uppenbarligen räcker det inte för Lundastudenterna att kickstarta firandet först på valborgsaftonens morgon med halv flaska fejkcampagne till frukostmackan.

Men jag är ju inte den som är den. Och just därför står det i detta ögonblick en extra flaska rosévin på kylning bredvid filmjölken i mitt kylskåp.

Saker jag grubblar på när jag egentligen borde sova

Är inte John ”jag sportar världens mest fantastiska ögonbryn” Hensley (Matt i Nip/Tuck) obehagligt lik Family Guy-skaparen Seth MacFarlane?

Hade inte åldersskillnaden varit ynka fyra år, hade jag bestämt hävdat att herr McFarlane haft ett förflutet som brevbärare i unge herr Hensley’s barndomskvarter ungefär 9 månader innan han föddes.

Springtime is the season

Okej? Klockan är strax efter 8, det är sjukt varmt ute och någon av mina grannar försöker överrösta de häckande fåglarna med Bryan Adams akward-tryckare-på-mellanstadiediscot-klassiker; Everything I do, på högsta volym.
Vårkänslorna i Lund tar sig verkligen uttryck på de mest besynnerliga sätt.

Bakfyllefri och post-festival lycklig

Lördagsnatten kommer utan tvekan bli en sådan som jag kommer le fånigt åt om 15 år när jag sitter i Volvon mellan dagis och kontorsjobbet.

Var länge sedan jag skrattade så mycket som på M’s förfest på Delphi. Och kanske var det Ecologican som gjorde mig översocial, men av någon anledning fick jag för mig att ringa upp halva min telefonbok. Detta trots att ljudet låg på en tinnitusframkallande nivå och möjligheten till konversation var lika med noll. 28 Telia-kronor senare hade jag i alla fall ringt ett dussintal nära och kära, allt från en jobbande E på Statoil i Malmö till en sovande, influensasjuk V uppe i Värmland.

Sedan blev det dags att vandra över till grannområdet Kämnärsrätten. Där skulle den mytomspunna 10-korridorsfesten finnas, och vad vi fann kan bäst beskrivas som ”Hultsfred in suburbia”. I trädgårdarna staplade hundratals onyktra 20+are runt till livecovers på allt från Kings of Leon till The Killers och stämningen var verkligen på topp. Natten skulle senare komma att innehålla vinhalsande ur suspekta PET-flaskor, crowdsurfing och inte minst köttmarknad. ”Skarru mä hem, lady?” Så jäkla klockrent!

Fast kvällens finaste highlight måste inträffat när jag väntande på 4:ans buss för att möta upp K och fyllekäka inne på Mårtenstorget. ”Hade det inte varit romantiskt om du och jag blivit kära här på busshållplatsen?” Det hade det, främling med halvtom Baccardiflaska och ansiktshår som Russell Brand, det hade det.

Pepp!

Denna kväll har potential som heter duga känner jag. Vädret kunde inte vara mer perfekt (minus blåsten, fan vad jag hatar blåst!) och det vankas härlig förfest med klasskamrater och andra förträffliga människor uppe på Delphi. Näst på schemat ligger sedan en ”megakorridorsfest med dansgolv, bar och underhållning” på Kämnärsrätten. 700 anmälda gäster. Något säger mig att jag borde inhandlat ett paket Ipren inför morgondagen.